Kyrkan mitt i byn

Om den inte finns saknas en logik och texten riskerar att svälla ut och handla om allt och ingenting. Som journalist är man alltså tvungen att välja vad man tar med, att ha en vinkling. Det begränsar i viss mån objektiviteten men olika parters synvinklar måste ändå belysas så att läsarna får en balanserad bild av det som beskrivs.

Just det här utrymmet är för övrigt ett undantag från objektivitetsregeln. Det här är en opinionssida där vi uttrycker HBL:s inställning till olika frågor. Åsikterna ska givetvis vara underbyggda och basera sig på relevanta fakta och argument som håller.
Kravet på – eller strävan efter – objektivitet kan också leda helt fel. Till exempel så att det blir en slags joho-nähä-journalistik. Det gör ingen klokare. Journalistiken har förutom uppdraget att informera också ett bildningsuppdrag.

Kravet på att höra olika röster kan också leda till att man uppfattar att det alltid måste finnas motpoler, och att de ska ges lika stor tyngd.
Det kan stämma när det handlar om till exempel politiska partier eller om ett Guggenheimmuseum ska byggas i Helsingfors.

Men när det gäller grundläggande frågor som människors lika värde oberoende av hudfärg, språk och religion blir det helt fel att ge samma tyngd åt "förespråkare och motståndare".
Alltför ofta målas det upp en bild av att det finns "extrema" krafter på olika sidor. De som är extremt främlingsfientliga och inte vill släppa en jävel över bron. Och de som är extremt flyktingvänliga och vill släppa in alla och vem som helst och godkänner allt en person med utländsk härkomst gör.

Den här dikotomin blir bara fel. Jag känner inte till någon som tycker att brott som utförs av flyktingar är okej. Brott kan aldrig godkännas, särskilt inte fysiskt eller psykiskt våld. Att problematisera orsaken till brott är en annan sak än att godkänna att de utförs.
Knappast finns det heller någon som anser att Europa kan ta emot hur många flyktingar som helst.

Det ger en skev bild av verkligheten att placera kyrkan mitt i byn och uppfatta rasister och icke-rasister som lika goda kålsupare. Däremot behövs det mera journalistik kring vad det är i människors liv som gör att man är rädd för det främmande och har ett behov av syndabockar.