Vägra vara kund
Ibland envisas välfärdsstaten med att referera till mig som en "kund". Det kan hända både i brev och i möten med dess mänskliga representanter. Jag upplever att det är som att spotta på vår relation. Inte så att jag skulle bli direkt sårad – min och välfärdsstatens relation är inte intim på det viset – men jag upplever en intellektuell kränkning. Och nej, det handlar inte bara om "ett ord".
Kundifieringen av medborgaren har kritiserats tidigare, men mycket tyder på att välfärdsstatens administratörer inte riktigt uppfattat den diskussionen. Då jag gör några kvicka och naturligtvis helt ovetenskapliga googlingar, sökningar på olika myndigheters webbsidor och i lagstiftningen får jag intrycket att kundifieringen är mindre i lagtexten, än i det språk som myndigheter använder då de beskriver sin verksamhet. I Sjundeå kan barn vara "fostervårdskunder", i Esbo är man "kund vid en hälsovårdsstation" och vid Helsingfors stadsbibliotek är man kort och gott "kund".
Värst är Folkpensionsanstalten som på sin webbsida presenterar sin verksamhet på följande sätt: "FPA svarar för den ekonomiska grundtryggheten för dem som är bosatta i Finland. Alla som bor här är FPAs kunder ...". Om jag får dela ut en guldmedalj går den till den FPA-chef som i en kolumn på ynka 620 ord använder ordbildningen "kund-" inte mindre än 40 gånger.
Handlar det om slentrian? Onyanserade översättningar av finskans "asiakas"? En business-jargong som gör intrång? Eller en politisk agenda vars språkliga dna sugs upp ute i samhället?
Vilka anledningarna än är, är detta oroande. En stat är en stat. En medborgare är en medborgare. Allt språkbruk som på något sätt konstruerar bilden av mig som kund (eller ägare) i AB Finland är i bästa fall vilseledande. För Finland är inget företag, och jag köper ingenting. Medborgarskapet är min grundlagsenliga rättighet.
Det inkluderar förstås också skyldigheter, som att betala skatt. Men på det individuella planet har skattetransaktionerna inget som helst samband med vilka rättigheter jag har som medborgare i välfärdsstaten Finland.
Medborgarskapets inneboende idé är starkt förknippad med en jämlikhetstanke. Tyvärr är den medborgerliga jämlikheten inte alltid en realitet, men själva idealet är essentiellt för att formulera kritik mot olika orättvisor i samhället. Som kunder är vi däremot per definition inte jämlika. Och att kalla medborgaren för kund är i grund och botten att urholka något, att på orwellskt vis säga: alla finländare är jämlika, men vissa finländare är mer jämlika än andra.
Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
Logga in för att kommentera.