Nervöst Kina kan ställa till med problem för Taiwan
Taiwans beroende av Kina väntas minska efter presidentvalet. Kinas ekonomiska situation kan ändå ha motsatt effekt.
För andra gången sedan 1996 fick Taiwans styrande parti KMT ge över presidentposten till DPP. Tsai Ing-wen valdes till Taiwans president med klar majoritet. Hon blev också Taiwans första kvinnliga president. Det kan vara värt att notera att hon inte kommer från någon av de etablerade politiska släkterna som har haft en dominerande ställning ända sedan Chiang Kai-shek flydde till det dåvarande Formosa efter att ha förlorat kampen om makten i Peking mot Mao Zedong 1949.
Det må vara nästan sjuttio år sedan dess men minnet av Chiang vårdas fortfarande noga och med vördnad av taiwaneserna. I det väldiga mausoleet där stoftet av Chiang ligger finns en hedersvakt och i museet med föremål från hans liv har man bevarat hans arbetsrum exakt som det var. Vid skrivbordet sitter dessutom en vax-Chiang
Eftersom Mao införde ett kommunistiskt styre och skapade Folkrepubliken Kina, var det lilla Taiwan, Republiken Kina, länge det officiella Kina i omvärldens ögon. Kinas plats i FN övergick till Maos Kina först 1971. Kina är en av FN:s stiftande fäder och är en av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd och därmed en av de stater som med sitt veto kan stjälpa säkerhetsrådets resolutioner, vilket landet också har gjort.
Taiwan har förgäves försökt återfå en plats i FN under namnet Taiwan. Kinas mål är att på sikt införliva Taiwan med resten av Kina, precis som Hongkong och Macau.
Det finns ett växande motstånd mot sådana planer, i synnerhet bland de unga taiwaneserna. Enligt brittiska rapporter inför valet för en vecka sedan vill en majoritet av de unga – som hellre kallar sig taiwaneser än kineser – inte ha ett lika nära samarbete med Kina som Taiwan hade under förre presidenten Ma Ying-jeous ämbetsperiod.
Missnöjet med president Ma och KMT-partiet växte efter att Taiwan på kort tid undertecknade tjugo handelsavtal med Kina. Hans stjärna dalade ytterligare när han förra hösten träffade Kinas president Xi Jinping i Singapore – det första mötet på presidentnivå mellan de två länderna på 66 år.
Många undrar hur Tsai Ing-wen ska hantera relationerna med Xi Jinping. Den kinesiske presidentens makt har ökat med åren och han jämförs rentav med Mao Zedong. Visserligen tycker många att Tsai kan jämföras med Tysklands förbundskansler Angela Merkel när det gäller strategisk skicklighet och målmedvetenhet. Hittills har hon i sina uttalanden varit återhållsam och inte i samma mån som den förre DPP-presidenten Chen Shiu-bian talat för ett självständigt Taiwan.
Tsai har betonat att hon gärna behåller "status quo" mellan länderna men frågan är dels vad hon avser med detta och hur budskapet tas emot i Kina.
Frågan om Kinas uttryckliga mål att införliva Taiwan med fastlandet är nämligen allt annat än akademisk. Taiwan har länge varit en ekonomiskt betydligt mer utvecklad stat än Kina och stora internationella varumärken har vanligen gett produktionsrättigheterna åt taiwanesiska företag som etablerat sig i Kina. Villkoret från Peking har då varit att produkterna förses med texten "made in China" i utbyte mot att de taiwanesiska företagen har kunnat anställa billigare arbetskraft i Kina.
Samexistensen har inte alltid varit enkel tidigare heller. Politiska dispyter om bland annat Senkaku-öarna (Diaoyu på kinesiska) i Östkinesiska och Spratley-öarna i Sydkinesiska havet har ibland stramat åt relationerna. Å andra sidan är Taiwan ett populärt turistmål för fastlandskineserna.
Ödispyterna gäller inte enbart Kina och Taiwan, också Japan, Filippinerna och Vietnam gör anspråk på dem. Kina strävar efter herraväldet till havs i området. De politiska anspråken kan öka i takt med att Kinas ekonomi växer långsammare än förr. Med en befolkning på över en miljard där man först under de senaste 20 åren har kunnat tala om en medelklass måste det politiska etablissemanget – som är ett enpartisystem – hålla missnöjet på avstånd om effekterna börjar synas i det kinesiska samhället.
Det kan skapa situationer där Kina känner ett behov av att spänna sina muskler i området militärt för att flytta fokus utåt.
Samtidigt är det klart att Tsai Ing-wen inte kan böja sig alltför mycket. Närmare relationer och större handelsutbyte med till exempel Japan och USA och bredare internationella nätverk över lag kan vara en taktik som den nya regimen i Taiwan försöker sig på för att skapa en motvikt till Kina.