EU måste dela ansvaret
Strömmen av flyktingar som olika vägar tar sig till Europa är just nu inte riktigt lika strid som för några månader sedan. Senare i vår väntas den igen tillta.
Även nu kommer de i alla fall i tusental varje dag, men alla kommer inte fram. Häromnatten förolyckades igen över 20 flyktingar som i båt försökte ta sig över från Turkiet till Grekland.
Under fjolåret kom drygt 30 000 asylsökande till Finland. En mängd som många finländare förfasade sig över. En mängd som verkligen satte våra myndigheter på prov.
Under årets första två veckor anlände ca 30 000 flyktingar till Grekland. Det vill säga lika många som skapade "kaos" i Finland. Trots det finns det finländska politiker som anser att Dublinförordningen bör följas, vilket i praktiken innebär att nästan alla flyktingar borde ansöka om asyl i det första EU-land dit de anländer.
Hur resonerar man då man anser att 30 000 flyktingar är alltför mycket för Finland, men nog att EU-länder som på bara två veckor får ta emot lika många ska klara av uppgiften vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år?
EU har redan för flera månader sedan fattat beslut om en viss fördelning av flyktingar för att lätta på trycket i de första mottagarländerna, främst Grekland och Italien. Det var i september i fjol som EU-länderna efter två intensiva möten förband sig till ett omplaceringssystem. Sammanlagt 160 000 flyktingar skulle enligt överenskomna kvoter fördelas på EU-länderna. Hittills har 322 asylsökande flyttats. Fyra månader efter överenskommelsen väntar fortfarande 159 678 på att motsträviga mottagarländer ska ta emot dem.
Sveriges statsminister Stefan Löfvén konstaterade i veckan att när de flyende kommer till Europa måste EU:s alla 28 medlemsländer kunna samarbeta. Det saknas nu en vilja hos flertalet EU-länder, enligt Löfvén.
Så är det, bevisligen. EU lider stor brist på såväl intern solidaritet som solidaritet gentemot hjälpbehövande som kommer utifrån. Vi har en union där en majoritet av medlemmarna struntar i att hjälpa nödställda och inte heller bryr sig om att några medlemsländer tar emot fler asylsökande än man mäktar med. Vad är det egentligen för en värdegemenskap EU står för?
Krig och terror i Mellanöstern och Afrika tvingar människor på flykt. Många av dem flyr för sina liv, andra för att hitta drägligare levnadsförhållanden. Så länge EU, världens stormakter och internationella organisationer inte lyckas få ett slut på oroshärdarna och dödandet där fortsätter flykten mot ett tryggt och bättre liv i Europa.
Även om de överenskommelser EU har nått med Turkiet om att hjälpa till med hanteringen av de miljoner flyktingar som kommer dit skulle ge resultat kommer en del flyktingar att fortsätta vidare till Europa.
Eftersom flyktingströmmen in i Europa riktar sig mot några få länder är det klart att de här nationerna inte kan tvingas ta hand om alla. Det i sin tur innebär att Dublinfördraget bör förnyas, annars fortsätter flyktingströmmen som nu okontrollerad och land efter land agerar mot rådande regler. Schengensamarbetet hotar också falla samman då gränskontroller och andra restriktioner efter hand införs i allt fler länder, först i sådana dit de flesta asylsökande har sökt sig.
Både inrikesminister Petteri Orpo (Saml) och finansminister Alexander Stubb (Saml) har sagt att Dublinförordningen inte ska slopas, men att den måste reformeras. Tidningen Financial Times skrev härom dagen att Dublinförordningen slopas eftersom den inte fungerar i praktiken. Tidningen citerar tjänstemannakällor i EU som säger att ett förslag läggs fram i mars.
Ett permanent omplaceringssystem skulle enligt tidningen vara ett alternativ. De asylsökande skulle alltså fördelas enligt en förutbestämd kvotmodell på alla EU-länder.
Finland har tidigare motsatt sig påtvingade kvoter, men frivillighet fungerar bevisligen inte. Kanske även våra politiker nu har insett det.
Asylsökandes egna önskemål om asylland kunde i mån av möjlighet tillmötesgås men huvudsaken måste ändå vara att de kommer i trygghet någonstans inom EU.
Oberoende av hur det går är det klart att förordningen i nuvarande form inte fungerar. Något måste göras, snabbt. Det är nu EU måste fatta nya beslut för att inte uppgiften ska bli fullständigt övermäktig då fler asylsökande igen börjar anlända i vår.