EU-kommissionens ingripande mot Polen väcker en debatt och viktiga principiella frågor på många olika plan.
I Polen fick det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (Pis) majoritet i parlamentet i valet i slutet av oktober. Majoriteten är ändå inte så stor att partiet kan skriva om Polens grundlag. Det var tydligen orsaken till att regeringen och sedan parlamentet i stället beslöt begränsa författningsdomstolens möjligheter att förklara lagar grundlagsvidriga. Några veckor senare beslöt man att de statligt ägda medierna – radio, tv och en nyhetsbyrå – åtminstone tillfälligt blir direkt underställda regeringen. Efter det har inte bara chefer utan också enskilda, för regeringen misshagliga journalister, fått sparken.

Båda åtgärderna är främmande i en demokratisk rättsstat som följer maktfördelningsläran mellan den lagstiftande, verkställande och dömande makten och högaktar grundläggande friheter som yttrandefriheten.
Polen är inte den första medlemsnationen som utmanar den demokratiska värdegrund EU har. Men Polen är det första land som gör det efter att EU har infört en process där man vid behov kan granska om en medlemsstat bryter mot rättsstatens principer. Kommissionen beslöt att inleda en granskning av Polen. Processen kan i princip utmynna i att artikel 7 i Lissabonfördraget åberopas. Då kan rösträtten för ett medlemsland som "allvarligt åsidosätter" demokrati och mänskliga rättigheter dras in.  Det beslutet fattas av medlemsländerna, inte kommissionen. Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som personifierar en liknande politik och utveckling i sitt hemland, har redan meddelat att han motsätter sig ett sådant beslut, vilket skulle stoppa det.

Här hemma har EU-kommissionens granskningsbeslut visat att vår egen regerings linje är oklar. Utrikesminister Timo Soini (Sannf) anser att EU-kommissionen gör fel i att inleda granskningen medan finansminister Alexander Stubb (Saml) anser att det ligger i allas intresse att EU:s nya mekanism testas i praktiken.
Soini hänvisar i sin blogg – den plattform han utnyttjar när han vill tala till sina anhängare – till att hans polska broderparti vann ett demokratiskt val och att det är naturligt att ett valresultat påverkar den politiska linjen. Så långt har Soini givetvis rätt.

Men att urholka fundamentet i en demokratisk rättsstat handlar inte om ordinära politiska beslut, det går långt utöver det som kan betecknas som vanlig politik. Det är problematiskt för EU, som i sitt grundfördrag binder sig vid allmänna principer om demokrati och mänskliga rättigheter. Det är givetvis ett större problem än så, inte minst för polackerna.
Demokratiska val kan leda till makthavare som inte högaktar demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Det är en risk systemet har, och den kan inte motarbetas genom att tumma på systemet. Men nog genom att på olika sätt motarbeta beslut som försvagar demokratin.

Valdeltagandet i Polen var lågt, enbart hälften röstade. Det är ändå inget nytt fenomen i landet. Högljudda protester hör också till. Polen är polariserat och de som stöder Pis drar sig inte för att slå an på antityska stämningar och slå sönder den försoning som har byggts upp de senaste decennierna.
Det skapar i sin tur ytterligare problem för EU, som redan skakas av flyktingkrisen och Storbritanniens EU-spel.