Jens Berg: Mäkinens perspektiv
Så länge människan är människa finns vissa lagbundenheter som tenderar att upprepas vid givna yttre impulser. Men historien upprepar sig inte lika lätt om kunskapen finns, skriver Jens Berg.
"Det är lite förvånande att det gång på gång är ärkebiskopen och inte statsministern eller presidenten som tar rollen som politisk förebild och ledare."
Kimmo Grönlund, som är professor vid Åbo Akademi, uppmärksammar (HBL 12.1) förskjutningen i samhällsklimatet speciellt i frågor om invandring och tolerans. Grönlund träffar huvudet på spiken när han uttryckligen lyfter fram ärkebiskop Kari Mäkinen som landets just nu största hjärna och hjärta när det gäller värden, värderingar och medmänsklighet.
Jag har tack vare mitt jobb haft förmånen att flera gånger få diskutera världens gång med ärkebiskop Mäkinen. Efter varje möte har jag fascinerats av hans förmåga att alltid placera aktuella frågor i ett tillräckligt långt perspektiv.
Under en lunch i höstas förundrade han sig bland annat över varför medierna använder ordet kris om flyktingsituationen i Finland. På sitt akademiskt torra och eftertänksamma sätt konstaterade han att krisen nog snarare finns i Syrien och att vi senast hade en kris i Finland för drygt 70 år sedan.
Förmågan att anlägga ett sunt historiskt perspektiv har successivt blivit en bristvara. Med ett högre tempo i samhällsdebatten får källkritiken lida och tiden för att placera en händelse i ett relevant sammanhang verkar alla gånger inte räcka till.
I en läsvärd insändare (HBL 11.1) varnar historielektorn Johanna Bonäs dessutom för att Finland är på väg in i en era av historielöshet. Hon konstaterar faktum att den finländska gymnasieeleven för drygt 20 år sedan läste sju obligatoriska kurser i historia. Efter att den nya läroplanen träder i kraft är antalet kurser nere i tre. Bonäs har fullkomligt rätt när hon skriver att "rötter, kunskap och historiskt perspektiv främjar självkänsla och trygghet och motverkar motsatsen".
Så länge människan är människa finns vissa lagbundenheter som tenderar att upprepas vid givna yttre impulser. Men historien upprepar sig inte lika lätt om kunskapen finns.
Under det senaste halvåret känns det som om folkvettet är som bortblåst. Det är vi mot dem, nationalistiska patruller som drar ut på gatorna och delar av landets regering som till råga på allt uppmuntrar den här utvecklingen.
Den mest skrämmande ingrediensen är den spirande kategoriseringen av människovärdet. Vi som är värda något mot de som har ett lägre värde.
Eller för att återknyta till ärkebiskop Mäkinen (Yle 23.12): Det europeiska minnet är kort, vi har skrämmande exempel från 1900-talet på vad som händer när man börjar förminska eller eliminera andra människors värde.