Mer – inte mindre – medborgarmakt
Regeringen vill diskutera vårt valsystem och om partierna, inte väljarna, ska få rangordna kandidaterna. Tanken känns bakvänd.
Eftersom det är meningen att vi ska ha de nya landskapen med direktvalda fullmäktige på plats 2019 är det aktuellt att fundera hur valet av beslutsfattarna ska ske. Det kommer riksdagspartiernas partisekreterare att göra i vinter.
Kommun- och reformminister Anu Vehviläinen (C) efterlyste därför för någon vecka sedan en diskussion om det finländska valsystemet i allmänhet. Hon menar att vi ska vara öppna för olika möjligheter – till exempel om det är befogat att övergå till slutna listval. En annan tanke är att begränsa valbarheten så att inte samma personer sitter som beslutsfattare i såväl kommuner, landskap som riksdagen.
En diskussion är alltid välkommen. Vehviläinen har rätt i att det här är ett bra tillfälle.
Vårt nuvarande system i riksdags- och kommunalval är ett öppet listval. Partierna ställer upp kandidater och väljarna beslutar genom sitt röstningsbeteende vilka och hur många av respektive partiers kandidater som blir valda.
Det slutna listvalet, som tillämpas på många håll i Europa och i de övriga nordiska länderna i lite olika varianter innebär att partierna inte enbart ställer upp kandidaterna utan också rangordnar dem. Det betyder alltså att partierna i hög grad styr också över vilka som blir valda. Väljarna avgör fördelningen mellan partierna, alltså hur många på respektive lista som blir invalda.
Vårt nuvarande system kan kritiseras. Det leder till en personcentrering som gör att partiet och den politiska linje det företräder lätt hamnar i bakgrunden. Personcentreringen innebär även att en kandidat kan avvika rätt mycket från det partiet företräder. Dessutom kräver valet stora ekonomiska satsningar på kandidatnivå. Vi vet att det är en orsak till att vi länge levde med en osund valfinansiering. Nu är lagstiftningen uppdaterad men fortfarande är valfinansieringen inte helt transparent.
Å andra sidan är det inte alls sagt att finansieringen blir mer transparent eller renare i ett system med ett slutet listval. Det kan till och med gå tvärtom.
Partierna ställer upp personer som de tror ska kunna samla så mycket röster som möjligt. Därför kan de som blir valda till exempel i de nya landskapen komma att representera bara tätorter med stort väljarunderlag. Med ett slutet listval kunde partierna skapa en kandidatlista som i toppen har representanter för olika delar av landskapen. Problemet är att det inte finns några garantier för att partierna skulle agera så.
I Norden och Europa är det slutna listvalet det vanligaste systemet. Storbritannien är ett av undantagen. Där har man ett renodlat majoritetsval, som alltså inte är proportionellt. Det parti som får mest röster får sin kandidat vald, och de väljare som har röstat annorlunda får ingen företrädare. Också Frankrike är ett undantag med sitt valsystem i två omgångar. Trenden är i alla fall att man går mot ett öppnare system och alltså ger väljarna en möjlighet att påverka mer. I Sverige kan väljarna nu för tiden kryssa för kandidater som de vill stödja och som inte finns i toppen av partilistan.
Vi har haft vårt öppna listval i snart 60 år, sedan 1958. Systemet har många fördelar. Den uppenbaraste fördelen är givetvis att väljarna har mer att säga till om och kan påverka vilka personer som får företräda folket. Det man förlorar i individ- och personcentrering vinner man på att beslutsfattarna framträder tydligare. Om väljarna inte är nöjda syns det i valresultatet också på personnivå. Även ansvaret personifieras alltså.
En annan fördel är att också partimedlemmar som står i opposition till partiledningen har möjlighet att bli valda. Eftersom det gäller att samla så mycket röster som möjligt ser partierna till att kandidaterna är olika och tilltalar så många som möjligt.
Ett slutet listval i EU-valet och det nuvarande systemet i andra val, som minister Vehviläinen föreslår, är ingen bra idé. Det skulle bara skapa rådd. Dessutom riskerar intresset för EU-valet att sjunka ytterligare. EU-parlamentets förslag om Europapartiernas spetskandidater, som i förlängningen förutsätter listval, behöver inte styra oss.
De problem vi har med lågt valdeltagande och den växande misstron mot beslutsfattarna löser vi inte genom att minska på väljarnas inflytande. Det behövs andra metoder.