Kunskap är bara besvärligt
I mitten av 1990-talet efterträdde jag Kurt Husman som avdelningsredaktör för HBL:s utrikesavdelnig och hittade en liten lapp som han hade lämnat kvar. Kärnan i budskapet är att man som journalist "vet mer än tusenden". Men, påminner texten på lappen, det finns "hundraden som vet mer".
En hälsosam påminnelse om att ödmjukheten, respekten för att ingen sitter inne med all kunskap, alltid ska finnas med på ett hörn. Det gäller allmänt, inte bara journalister.
Vi klistrar åsikter och egenskaper på andra. Det gäller också vårt sätt att betrakta dem som styr och ställer i samhället – och deras sätt att betrakta oss.
En ung president i USA – John F Kennedy – var länge nästan helgonförklarad, tills uppgifterna om hans kvinnoaffärer och kontakter med dubiösa personer började sippra ut. John Lennon i The Beatles var en skicklig musiker men vad man kunde kalla en riktig knöl som make, far och vän. Men för tonåringarna på 60-talet var han och de övriga medlemmarna så gott som felfria.
Det svenska kungahuset och påven är stora favoriter för många trots att Finland är en republik och den katolska tron inte är stor och kunskapen om den ännu mindre. Samernas ställning som urfolk fascinerar. Men vad vet vi egentligen om dem?
Det gemensamma är att vi läser in egenskaper utifrån våra egna behov av förebilder eller fiender. Kunskapen om den värdegrund en person hänvisar till är ofta genant blygsam och fragmentarisk. Egenskaperna vi skapar hos andra handlar således om oss själva, inte dem. Vad vi vill och behöver i given situation eller i en viss tid.
Det sorgliga och samtidigt ironiska är att vi följer samma modell i vår idoldyrkan som vi gör när vi bygger hatbilder eller utpekar vissa grupper som föremål för förakt, rädsla och avsky.
Med verkligheten har ingendera mycket att göra. Men fungerar bra som "bevis" i vår argumentation för våra egna mål och vårt eget försvar. Vi klarar till och med av att göra samma grupp eller person till idol efter att ha föraktat den.
Så spelar våra egna syften oss ett spratt, gång på gång. Till och med på så vis att vi inte vill erkänna fakta eller se det väsentliga när detta ställs framför oss. För alla har ju rätt till en åsikt. Envishet kallas (vilje)styrka när det egentligen handlar om osund maktutövning.
"Varför förstöra en bra story med alltför mycket fakta", sade någon en gång och alla tog det som ett skämt.
I dag skrattar ingen. "The narrative", "berättelsen" görs till sanning med hjälp av ett urval som passar det egoistiska syftet.