Metropolen lever sitt eget liv
Huvudstadsregionen tampas med frågor som kräver lösningar över kommungränserna. När de nya landskapen formas bör det beaktas.
Ett närmare samarbete mellan städerna i huvudstadsregionen har planerats i decennier.
Under den förra regeringen utreddes både en metropolförvaltning och en sammanslagning av städerna. En regelrätt sammanslagning har hela tiden stött på motstånd, men det blev inte heller något av metropolförvaltningen. Den stupade i slutet av regeringsperioden.
Den nuvarande regeringen tycks vara mer eller mindre ointresserad av allt vad stadspolitik heter. Från regeringens sida har det inte hörts något om hur man tycker att Helsingfors, Esbo, Grankulla, Vanda, Kyrkslätt och eventuellt Sibbo och Borgnäs ska ordna de frågor som kräver samarbete.
Ändå är huvudstadsregionen i desperat behov av en övergripande syn på markplanering, trafik, segregation, företagspolitik. Det stora antalet flyktingar ökar behovet av att se på regionen som en helhet.
Samlingspartiets ledande Helsingforspolitiker Tatu Rauhamäki kom med ett intressant förslag i Helsingin Sanomat strax innan årsskiftet. Han föreslog att det förvaltningsområde som Nyland i framtiden ska utgöra skulle delas i två delar – huvudstadsregionen och resten.
Nyland är det absolut största landskapet med 1,6 miljoner invånare i 26 kommuner. I invånare mätt är Nyland tre gånger större än det näst största landskapet Birkaland.
Det finns naturligtvis också problem. Ett av dem är hur vården skulle ordnas i en modell med två landskap. Ett annat är att gränsen mellan metropolområdet och resten av Nyland kan skapa vissa problem.
Nu vore det viktigt att beslutsfattarna i huvudstadsregionen och i Nyland satte sig ned och diskuterade ihop sig. Huvudstadsregionen behöver definitivt en förvaltning som beaktar den speciella situation som finns här.