Två teman dominerade president Sauli Niinistös nyårstal – immigrationen och den ekonomiska debatten.
I fråga om ekonomin och arbetsmarknaden gjorde presidenten en typisk niinistösk markering. Han konstaterade att vi kommer att fortsätta leva på kredit ännu länge trots att korrigerande åtgärder nu har vidtagits. Presidenten efterlyser rättskänsla och ansvar enligt förmåga så att framtiden tryggas och ingen roffar åt sig.

Roffarvarningen riktar sig till både arbetsgivarna, alltså företagarna, och arbetstagarna. Det gäller löneuppgörelsen 2007, just före den globala finanskrisen rullade i gång, som alla parter har erkänt blev alltför vidlyftig. Politikerna hade inför riksdagsvalet 2007 talat om en fördelningsmån på flera miljarder. Det var ju då Samlingspartiet gick till val med Sari Sjukskötares rätt att få högre lön. Niinistö menar att 2007 delades förmånerna ut på förhand, innan det fanns medel att göra det. Sedan kom finanskrisen och det uppstod aldrig något att fördela.
Därför ifrågasätter presidenten det berättigade i att bita sig fast vid uppnådda förmåner. Här får sig alltså facket, vid sidan av Samlingspartiet, en släng av sleven.

Men Niinistö visar också en viss förståelse för facket och svårigheten att ge avkall på uppnådda förmåner, även om alla parter har definierat Finlands priskonkurrenskraft som ett av problemen. Förståelsen gäller den öppna frågan om vem en förbättrad priskonkurrens egentligen skulle gynna. Tryggas jobben, skapas rentav nya jobb? Eller utnyttjar företagsägare det utrymme som skulle uppstå till ökad vinstutdelning?
Niinistö efterlyser avtal om att nyttan ska användas uttryckligen till att trygga jobben – på en allmän nivå eller till och med på företagsnivå. Onekligen skulle företagsvisa avtal skapa ett gynnsamt klimat för lokala avtal i allmänhet.
I sitt tal uppmuntrade presidenten arbetsmarknadsparterna att nå en uppgörelse och konstaterade att det är bra att dialogen mellan parterna är öppen.

I fråga om immigrationen är det värdefullt att presidenten också i sitt nyårstal fördömer såväl brandbombsattacker mot flyktingförläggningar som annat förföljande av och hets mot flyktingar. En brandbomb mot en byggnad är mordbrand och ett grovt brott, slog Niinistö fast.
Presidenten backar upp regeringen och tolkar försöken att strama åt asylpolitiken som ett sätt att trygga möjligheterna att hjälpa de flyktingar som lider den största nöden. På den här punkten hade det varit välkommet med lite fler reflektioner. Till exempel kring hur integrationen förverkligas och de mänskliga rättigheterna uppfylls om och när familjeåterföringar i praktiken görs nästan omöjliga. Eller hur flyktingar som beviljats skydd kan förväntas klara sig på klart mindre summor än infödda finländare.

Sauli Niinistö upprepade att det gamla talesättet om att ta seden dit man kommer fortfarande är aktuellt. I presidentens tolkning innebär det att våra centrala värderingar om demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter inte hotas av invandringen.

Talesättet att ta seden dit man kommer är intressant eftersom det knappast är någon som ifrågasätter dess innebörd i ordagrann bemärkelse. Uttrycket har ändå fått en annan konnotation än den ordagranna och kopplas ihop med en, om inte direkt främlingsfientlig, så i alla fall avog inställning till främlingar.
Genom att använda talesättet kan presidenten återbörda dess ordagranna tolkning och påminna om våra grundläggande värderingar. Då riktas signalen främst till de infödda finländare som med ord och handlingar visar att demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter inte skulle gälla alla som bor i Finland.

Då det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken förvånade närmast det presidenten inte nämnde, att Frankrike har åberopat EU:s säkerhetsklausul. Trots att Niinistö alltid har omhuldat idén om det europeiska säkerhetssamarbetet tog han inte upp frågan.
Värt att notera är att presidenten efterlyser ett ännu närmare utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med Sverige, bland annat för att främja säkerheten och stabiliteten i hela Nordeuropa.
I sitt nyårstal ville presidenten peka på att 2015 inte enbart har fört med sig bekymmer och problem, utan också goda nyheter. För Niinistö exemplifieras de av två bilder. De dokumenterar glädjen över klimatavtalet i Paris och presidenterna Obamas och Putins överläggning om Syrien.