En domstol är mer än förvaltning
Timo Esko blir ny HD-president i tider när rättsväsendet verkligen behöver stå fast.
En legendarisk domarkarriär i landet inleddes när den unge Pehr Evind Svinhufvud 1903 fick sparken från Åbo hovrätt för sin lojalitet mot Finlands grundlag och flyttade till Helsingfors för att gå med i laglighetsrörelsen mot den ryske tsaren. Han var en rättskämpe, domare och till Sibirien förvisad, till sist den av republikens presidenter som stoppade en statskupp.
Timo Esko, 63, flyttar från Åbo hovrätt till Helsingfors under betydligt mera odramatiska former. Vid nyår tillträder han som president för Högsta domstolen.
Arbetet vid våra domstolar är kärnan i den västerländska rättsstaten. I synnerhet i ett spändare samhällsklimat, i Finland och Europa, är det angeläget att domare och domstolar är de klippor i samhällsmaskineriet de förutsätts vara.
Livet framför domarskranken i vårt land är onekligen färggrant. Här går Timo Esko, på gott och ont, inte in i arbetet som en typisk karriärdomare. Han har en lång bakgrund i universitetsvärlden, både inom undervisning och förvaltning och har erfarenhet som advokat.
Den nya HD-presidenten säger sig i intervjuer ha juridik som både yrke och hobby. Ändå är det uppenbart att riket här också har att göra med en förvaltningschef som gärna talar om att trimma, fusionera, spara och effektivera en förvaltningsgren. Tingsrätter och tingsställen kan dras in, HD och Högsta förvaltningsdomstolen kan slås samman, anser han frejdigt.
Ändå vore det viktiga i samhället nu att någon tydligt, som ett fristående begrepp, oberoende av anslag och pengar, trodde på – rätten.
Timo Esko har i intervjuer sagt sig se en hög moral bland domare och inom rättsväsendet. Det är å andra sidan den väldoftande rökelse många gärna omvärver just sitt eget yrke med, domare, läkare, präster eller journalister, vars arbete innefattar något samhällsprivilegium.
I många fall har medborgarna – helt tvärtom – upprörts över att allmän moral varken står i samklang med domstolarnas resonemang eller de straff de utdömt.
I våldtäktsfall har det ena besynnerliga resonemanget efter det andra lagts till de elektroniska domböckerna. Offren ska inte nog ha värjt sig, eller förberett sig, för att förhindra brottet att äga rum. Det är ett sluttande plan i vårt rättsmedvetande som en överdomare nu kan bidra till att rätta till.
Regeringen antog i maj ett program, som skulle minska domstolarnas arbete och spara pengar. Många av de brottmål som i dag går via våra rättssalar ville man att polis, med stämpel av en åklagare, skulle få avgöra. Eller lämna åt sitt öde utan åtgärder.
Det har sedan dess varit tyst om det. Indrivning av skulder kommer möjligen framöver att skötas av utsökningsverken och inte av domstolarna, men den processen satte redan föregående regering i gång. Redan det har HD sagt försämrar den skuldsattes rättssäkerhet.
Då är det inte svårt att räkna ut att fall med nattliga slagsmål och försök till våldtäkter, som kräver bättre bevis än bara en obetald faktura, knappast lämnar rättssalarna på länge.
Den nye HD-presidenten har sagt sig slå vakt om att den fattige i Finland fortsättningsvis ska ha samma "rätt till rätt" som den som har råd med dyra advokater. Det är också ett av de viktigaste skälen till att inte förenkla rättsprocesserna, bara för att någon kan tycka att fallen känns marginella eller banala.