Om de rika visste hur de fattiga lever
Fattigdom är ens eget fel – den åsikten har många välbeställda. Det i sin tur har konsekvenser för de politiska beslut som tas.
Regeringspartierna är påfallande ovilliga att diskutera enskilda nedskärningar och deras konsekvenser. Det märktes till exempel i Obs Debatt 17.12. då Kimmo Sasi (Saml) och Timo Laaninen (C) gång på gång hänvisade till den allvarliga ekonomiska situationen när de fick frågor om konkreta nedskärningar. Samma mönster har upprepats i riksdagens debatter hela hösten.
Det vore viktigt att våga motivera besluten konkret. Det visar Helsingin Sanomats fattigdomspaket (20.12 och 22.12).
Tidningen har deltagit i materialinsamlingen som ingår i ett stort upplagt forskningsprojekt, Ett tudelat Finland? Det finansieras av stiftelsen Koneen säätiö.
HS efterlyste svar på frågor om fattigdom i somras och fick nästan tiotusen svar. Det är väldigt mycket. Två tredjedelar av dem svarade också på öppna frågor, det vill säga formulerade sina synpunkter med egna ord. Professor Juho Saari, som leder forskningsprojektet anser att materialet är unikt och gör det möjligt för forskarna att kartlägga skillnader mellan olika samhällsgrupper.
De välbeställda anser rätt allmänt att fattigdom beror på en människas personlighet. De fattiga anser att samhället är uppbyggt på ett sätt som skapar fattigdom och gör det svårt att ta sig ur den, alltså strukturella orsaker.
Vem som helst har fått svara på fattigdomsfrågorna, vilket innebär att materialet inte är representativt statistiskt. Men enligt Saari är det så stort att det ger pålitlig och jämförbar information.
Forskarna plockade ut ytterlighetsrepresentanter – de 125 rikaste, med månadsinkomster mellan 15 500 och 250 000, och de 125 fattigaste, med inkomster under 500 euro per månad. Bland de välbeställda hade många, en fjärdedel, en negativ, övermodig eller föraktfull inställning till fattiga människor. Å andra sidan förekom aggression mot fattiga också bland dem själva. Bland de rika fanns också sådana som inte förstår vad fattigdom är eller som förnekar att det skulle förekomma i Finland.
De flesta som svarade definierade ändå fattigdom rätt lika. Man förstår att den är relativ. För att definieras som fattig behöver man alltså inte svälta. Fattigdom är att inte kunna ta del av samhället på samma sätt som andra. Det kan bero på sjukdom, arbetslöshet och dessvärre också på så låga löner att det inte går att leva på dem.
Uppfattningarna om fattigdomens konsekvenser och vardag varierar däremot. De välbeställda talar om att de fattig inte har råd med bil, cigariller eller whisky. Och att fattiga människor inte kan ta sig ur fattigdomen – och saknar viljan att göra det.
De som lever i fattigdom däremot beskriver sin situation så att basbehoven inte går att tillfredsställa. En person beskriver hur hen måste betala en kursavgift på 60 euro i rater och hur en receptbelagd medicin som kostar 20 euro är för dyr.
För fattiga människor går en väldigt stor del av den mentala energin åt till att klara livhanken, vilket påverkar sinnestillståndet. En av deltagarna skriver att fattiga känns igen på att de är underkastade och resignerade. "Pengar innebär makt, bristen på pengar innebär brist på makt. Fattigdom är kuvande och knäckande på alla nivåer."
I det konstaterandet ligger kopplingen till de politiska besluten i Finland. I kombination med de välställdas klara uppfattning om att fattigdomen beror på individen och det faktum att beslutsfattarna är välbeställda ligger en bomb begraven.
Professor Juho Saari påpekar att det är viktigt att de som fattar besluten har en uppfattning hur olika grupper i samhället lever. Han ifrågasätter regeringens kunskaper om de fattigas villkor. Enligt Saari ser "de stora fiskarna" samhället som rejält medan "de små fiskarna" inte uppfattar det så.
Förutom insikter i olika gruppers levnadsförhållanden behövs förstås också de omdiskuterade konsekvensbedömningarna.
De nuvarande regeringspartierna ser välfärden som en del av Finlands problem. Majoriteten av Centerns, Sannfinländarnas och Samlingspartiets kandidater svarade i kandidattest före valet att välfärden gör människor lata.
Fattigdomsmaterialet visar att Finland inte är de lika möjligheternas land, hur gärna vi än ville att det vore så. För att motverka fattigdom krävs både politisk vilja och rättriktade beslut.