Nord Stream 2 är ett politiskt beslut som angår hela EU
Planerna på ytterligare en naturgasledning från Ryssland till Tyskland får inte bli en fråga enbart om miljö och ekonomi.
Lärdomen från det första Nord Stream-projektet är att göra som Sverige. Det behövs en bedömning också ur säkerhetsperspektiv. Finland begränsade den gången frågan till miljön.
Statsrådet förnyade i början av december Nord Stream AG:s tillstånd att utforska havsbottnen inom Finlands ekonomiska zon för att bygga två nya gasledningar från Ryssland till Tyskland. Tillståndet är i kraft till 2018.
Den del av Östersjön det handlar om är inte en del av det finska territoriet, även om det räknas till Finlands ekonomiska intressesfär.
Det innebär att beslutet om projektet ska bli verklighet måste det passera genom flera instanser för ett godkännande.
Det finns flera aspekter som borde göra bedömningen för Finlands del alldeles särskilt angelägen. Det handlar bland annat om EU:s uttalade ambition att minska sitt beroende av rysk naturgas och rysk energi. Det planerade bygget oroar också USA. Mary Warlick, USA:s biträdande utrikesminister med ansvar för energifrågor sade nyligen att Nord Stream 2 skulle gå stick i stäv med EU:s strävan att minska beroendet av rysk energi (HBL 12.12).
Minst lika tungt borde i synnerhet Sveriges men också de övriga nordiska ländernas åsikter väga. Ryssland har sedan flera år uttryckligen sagt att landet kommer att försvara sina ekonomiska intressen med militär makt ifall det anser att de ryska ekonomiska intressena är hotade.
Läget i Östersjön har som bekant skärpts åtskilligt sedan de första Nord Stream-ledningarna byggdes. Inom ramen för det integrerade finsk-svenska militära samarbetet borde därför dylika byggprojekt ägnas alldeles särskild uppmärksamhet.
Att man följer med utvecklingen också i USA är värt att notera ur ett finsk-svenskt samarbetsperspektiv. Warlick sade att hon hoppas att de länder som berörs av byggprojektet noggrant går igenom alla fakta innan några tillstånd beviljas.
USA bestämmer inte över vad EU eller enskilda medlemsländer beslutar. Men när det gäller icke-militärt allierade länder som Finland och Sverige där det bilaterala militära samarbetet med amerikanerna inte bara är viktigt utan av avgörande betydelse är det helheten som gäller. Politik och ekonomi är inte frikopplade från varandra, tvärtom.
Dessutom känner EU som bäst Finland och Sverige på pulsen ur ett alldeles nytt perspektiv. Hur uppfattar våra icke-militärt allierade länder EU:s solidaritetsklausul som Frankrike aktiverade efter terrordåden i Paris den 13 november?
Den svenska rödgröna regeringskoalitionen har förlorat en halv miljon väljare sedan valet i fjol. Bara 30 procent av väljarna skulle i dag rösta på Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, visar en färsk opinionsundersökning.
Det verkar också som om det skulle pågå en dragkamp inom regeringen. Först fick Miljöpartiet böja sig för Socialdemokraternas ändringsförslag i flyktingpolitiken. Knappt hade Miljöpartiets Åsa Romsoms tårar inför tv-kamerorna hunnit torka förrän det var dags för nästa armbrytning, den här gången inom Stefan Löfvens Socialdemokratiska parti.
Det sägs att försvarsminister Peter Hultqvist blev överkörd av utrikesminister Margot Wallström i frågan om svenska Jas Gripen skulle skickas till Syrien för att bistå Frankrikes militära aktion mot terrororganisationen IS, också kallad Daish.
Enligt uppgift ville Hultqvist hålla dörren öppen medan Wallström motsatte sig det. En splittring när det gäller utrikespolitiken är inte vanlig i Sverige, där brukar besluten fattas med stöd av alla de stora, inklusive oppositionen. Den här gången gick sprickan tvärs igenom det största regeringspartiet.
Finland har meddelat att man är villig att bistå Frankrike med krishanteringsåtgärder.
Det skärpta läget i Östersjön har hamnat i skuggan av kampen mot terrorismen. Att bevara stabiliteten kring Östersjön är ändå av central betydelse för det integrerade militära samarbetet mellan Finland och Sverige.
Säker kommunikation på alla nivåer och gemensamma övningar och möjligheten att använda varandras flygfält och hamnar hör till de viktiga punkterna i detta samarbete. Frågan om Gotlands och Ålands ställning är också central och måste bedömas i relation till förändringarna i vårt närområde.
Detta jämte avskaffandet av gränshindren mellan de nordiska länderna bör vara rättesnöret för 2016 när Finland blir ordförande för Nordiska ministerrådet.