Ukraina blöder och världen tiger

När USA:s utrikesminister John Kerry i veckan besökte Rysslands president Vladimir Putin i Moskva var det inte för att diskutera kriget i Ukraina eller Rysslands stöd till rebellerna i östra Ukraina. Det var Syrien och hur man gemensamt skulle kunna bekämpa terrorgruppen IS (eller Daish).
Och när ryske utrikesministern Sergej Lavrov reste till New York handlade det också om Syrien.
På ett skickligt sätt har Putin byggt vidare på den saga han så gärna serverar sitt eget folk. Ryssland är en fästning som står pall mot "påtryckningar" från väst, och i synnerhet från "fienden" Nato. Vid behov sker det genom att åtminstone hota med militära medel.
Det är den ena sidan av slanten.
Men det räcker inte med att vara enbart "den utsatta" om man vill vara en stormakt. Man måste också sitta med vid borden där stora frågor av internationell betydelse behandlas. En sådan fråga är terrorismen. Problemet är bara det att det inte finns en definition av vad som avses med terrorism. Då kan man använda begreppet rätt godtyckligt och så att det passar in i den berättelse man vill bygga upp.

För närvarande har definitionsproblemet hamnat i skymundan. Det är förhållandevis lätt att göra när man har att göra med en motståndare av IS mått. Men det finns en överhängande risk att man målar med en alltför bred pensel, så att också motståndsgrupper i Syrien som inte vill skapa ett skräckvälde – snarare få slut på statsterrorn under Assadregimen – sveps med.
Bara två månader återstår till det första primärvalet där kandidaterna för de politiska partierna inför presidentvalet i USA ska mäta sitt stöd.
De som förutspådde en ökad rysk muskeldemonstration så länge Barack Obama är kvar, verkar få rätt. Samma källor gissade att Ryssland, i god tid innan nästa president – förmodligen mer hökaktig än Obama – tar plats i Vita huset, anslår en försonligare ton.
Syrienkortet kan tjäna bägge syften. Ukraina bara det ena.

EU:s sanktioner mot Ryssland fortsätter att gälla på grund av att Minskavtalets villkor om Ukraina inte har uppfyllts. En viss dissonans i kören ger uttalanden som fälls lite i förbifarten om att "steg på rätt väg" på något sätt skulle leda till att man lättar på restriktionerna.
Det är värt att hålla i minnet att varje beslut om sanktionerna kräver alla medlemmars stöd. Detta gäller också ändringar i eller hävande av sanktionerna.
Rysslands militära intervention i Syrien och terrordåden i Paris i november har förpassat Ukraina in i tystnaden. Det är beklämmande. Ändå rapporterade Reuters förra veckan med hänvisning till FN-källor att vapen och soldater fortsätter att strömma in i separatistområdena i östra Ukraina från Ryssland.
Nyhetsbyrån citerade också ukrainska regeringskällor som uppgav att ryskvänliga infiltratörer gripits på flera håll i Ukraina, inklusive huvudstaden Kiev.
Enligt Ukraina pågår en systematisk infiltration i de områden i landet som betraktats som lugna.
Den humanitära situationen i krigsområdena i Ukraina är katastrofal. Ännu en vinter är i antågande vilket inte gör saken bättre. Pressen på Ryssland får inte avta. Om Ukraina hamnar i skuggan för en längre tid ökar risken för att också antiryska ytterlighetsgrupper i Ukraina vinner terräng.
Då står EU och väst inför ett problem som är ännu svårare att lösa.