Kavaj och kravatt
Gästernas klädsel på självständighetsdagsmottagningen på presidentens slott är ett stort samtalsämne i republiken Finland.
I år tog ovanligt många män ut svängarna. Klädkoden för män är frack eller mörk kostym men vi såg vita skor, leopardmönstrad kavaj, punkfrisyr och en frack med seldonsprydnader.
Det här är intressant eftersom det utrymme män generellt har att röra sig i då det gäller klädval är väldigt snävt. Kvinnor har betydligt större rörelsefrihet. Vi kan välja mellan kjol, klänning och byxor, olika färger och olika stilar. Män, särskilt de som har ett offentligt jobb – politiker, direktörer, tv-journalister – har väldigt lite variationsmöjligheter. Det handlar i stort sett om att välja mellan slips och fluga. Och färgen på den.
Jag har fäst uppmärksamhet vid männens klädsel efter min kolumn för en dryg månad sedan om höga klackar hos kvinnliga programledare. När jag försökte kolla upp det som jag uppfattade som en förändring i nyhets- och aktualitetsprogrammen fick jag den berättigade motfrågan om jag alls intresserar mig för hur de manliga programledarna klär sig. Sanningen är att jag inte hade tänkt så mycket på det.
Det kan bero på att kvinnor i offentligheten är under lupp på ett helt annat sätt än män. Det räcker inte med att kvinnor gör väl i från sig i sina jobb. För att visa att vi klarar våra uppgifter lika bra som män ska vi helst vara lite duktigare och lite mer samvetsgranna. Dessutom vi får frågor om hur barnen sköts medan vi jobbar obekväma tider, och vad våra män tycker om vår synliga roll. Vi har ett större rörelseutrymme visavi kläder än män, men inte hur stort som helst. Tänk på Jutta Urpilainen och nätstrumporna.
En annan orsak till min tanklöshet visavi manliga programledares klädsel är att den faktiskt är tråkig. Det uppfyller förstås kravet på att klädvalet inte ska överskugga det programledaren säger. Men personligheten riskerar också att försvinna.
Det har inte alltid varit på samma sätt. Före den franska revolutionen använde sig kungar och adelsmän av färggranna och ofta pompösa kläder, sjalar och scarfar. Sedan blev mode en feminin angelägenhet. I dag förväntas män klä sig så att deras manlighet inte ifrågasätts. Manligheten tycks ha få variationer.
Det "värsta" en "riktig" man kan göra tycks vara att signalera kvinnlighet. Det säger en hel del om det trånga utrymmet. Variation skapar män genom att ha eller inte ha slips, dess färg, och genom skor och strumpor.
Undantaget är konstnärerna. Det var just konstnärer av olika slag som på slottsbalen vågade utmana den traditionella mansnormen.
Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
Logga in för att kommentera.