Det blev knöligt på vägen till och från Dayton
Av alla krig på Balkan under 1990-talet var kriget i Bosnien det mest tragiska. Ett avtal gjorde slut på dödandet. Problemen är kvar.
De som undertecknade Daytonavtalet – Serbiens president Slobodan Milosevic, Bosniens Alija Izetbegovic och Kroatiens president Franjo Tudjman – i Paris den 14 december 1995 var aktiva politiska aktörer i kriget i Bosnien som pågick från 1992 till slutet av 1995. Två av dem som undertecknade avtalet åtalades aldrig, trots att alla parter gjorde sig skyldiga till brott mot krigets lagar.
Åtalet mot Milosevic – som fick agera galjonsfigur för den bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic i Dayton – offentliggjordes av den internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien, ICTY, mitt under Natos bombningar av Serbien 1999.
Han överläts till ICTY flera år senare men dog innan domen hade fallit.
Izetbegovic och Tudjman hade ett större internationellt stöd än Milosevic. I synnerhet Izetbegovic men också i någon mån Tudjman agerade offer, Milosevic var boven.
Verkligheten var mer komplicerad än så. Milosevic och Tudjman "delade upp" Bosnien i ett skede under kriget. Över huvud taget allierade sig de olika etniska grupperna än med den ena och än med den andra, främst med egoistiska intressen i fokus.
Att Milosevic fick underteckna Daytonavtalet berodde på att Karadzic inte betraktades som rumsren. När parterna träffades i Dayton i USA hade det gått ett halvt år sedan massakern i Srebrenica. Den 11 juli 1995 förde Karadzics krigsherre Ratko Mladic bort tusentals muslimska män och pojkar för att arkebuseras. De bosnienserbiska styrkorna besköt Sarajevo med artilleri. Skarpskyttar prickade civila på stråket nedanför.
Ironiskt nog kan man säga att Milosevic räddade hela Daytonavtalet.
I dag, tjugo år senare är de tre som skrev på avtalet döda. Karadzic lever och sedan han greps 2008 har han envist vidhållit att den amerikanske diplomaten Richard Holbrooke lovat honom åtalsfrihet i utbyte mot Daytonavtalet. Holbrooke avled 2010 men förnekade före sin död att han skulle ha ingått en överenskommelse med Karadzic.
Daytonavtalet 1995 delade in den forna jugoslaviska delrepubliken Bosnien i dagens Bosnien Hercegovina med två enheter, den muslimsk-kroatiska och den bosnienserbiska Republika Srpska. I praktiken inte en, utan två stater.
Den etniska utrensning och omplacering – frivillig eller påtvingad – som pågått i flera år blev legitim. Muslimer, kroater och serber som förr bildat familj och umgåtts över de etniska gränserna splittrades för kanske eviga tider.
Bosniens etniska karta såg ut som en mosaik före kriget. Nu finns det avgränsade områden med serber, kroater eller bosniaker. Formellt kan de alla vara medborgare i Bosnien Hercegovina. Men vem tror att någon kan kalla sig "bosnienhercegovian" på samma sätt som "jugoslav", för många fortfarande det de upplever som naturligt att kalla sig?
Dessutom gäller inte samma rättigheter för alla i hela Bosnien Hercegovina.
Det är något av ett mirakel att Daytonavtalet fungerat som lim mellan de olika delarna så här länge. Slitningarna finns kvar. I synnerhet i Republika Srpska har kravet att får förena sig med Serbien dykt upp med jämna mellanrum.
Presidenten för delrepubliken, Milorad Dodik, hör till dem som har stött en återförening. Rent mänskligt men också fysiskt kan man förstå detta. På bägge sidor av floden Drina är folket serber och avståndet är så kort på sina ställen att man kan se färgen på barnens badbyxor på den andra sidan när de tar sig ett dopp.
Politiskt är det svårare att argumentera för en sådan lösning.
I Serbien har den nuvarande regeringen försökt dämpa ivern för en återförening. "Vi vill inte ha ett nytt Krim", sade den serbiske premiärministern Alexander Vucic nyligen.
Huvudarkitekten för Bosnien Hercegovinas konstitution var Carl Bildt som blev fredssamordnare i landet efter att Daytonavtalet undertecknats i Paris den 14 december 1995. Men han spelade en avgörande roll redan tidigare för att få avtalsparterna till förhandlingsbordet.
"Nu kollapsar Bildts skapelse Bosnien", skrev debattören Tonchi Percan i tidningen Expressen för ett knappt år sedan. Percan hänvisade till häftiga kravaller och sammandrabbningar mellan polis och demonstranter. I tumultet brändes presidentpalatset och flera regeringsbyggnader är utbrända.
Tjugo år efter Dayton står Bosnien Herecgovina fortfarande på en bräcklig grund.