Allt blev besvärligare

På onsdag får regeringen sakkunnigutlåtandena om lagpaketet som förväntas ge de kostnadssänkningar som inte blev verklighet när förhandlingarna om ett samhällsfördrag gick på grund.
Lagpaketet, de så kallade tvångslagarna, begränsar arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet, och många sakkunniga anser att de inte är förenliga med grundlagen och med internationella avtal som Finland har förbundit sig till.
På måndagen avslöjade Helsingin Sanomat att utredningar om tvångslagarnas relation till EU-lagarna har slopats i beredningsmaterialet. I stället konstateras det bara, utan motiveringar, att mindre semesterpengar inte strider mot EU-rätten.
Riksdagen kommer knappast att nöja sig med ett enradigt konstaterande att tvångslagarna inte strider mot EU-rätten. Hela förfarandet visar att riksdagsbehandlingen inte blir enkel.

Att samhällsfördraget inte blev av påverkar inte bara arbetsmarknaden, hela den ekonomiska utvecklingen blev osäkrare. Fördraget hade garanterat både arbetsfred och en mycket måttlig lönelinje under de närmaste åren. Men FFC:s lönebud gick ut på måndagen. Om förhandlingarna kommer i gång på nytt ser FFC över sina mål, meddelade ordförande Lauri Lyly.
Fackets målsättning påverkas starkt av tvångslagarna.
Redan på våren kan man få en försmak av vad det kan innebära. Fackets demonstrationsdag i höstas kan mycket väl upprepas, och AKT:s ordförande Marko Piirainen talar redan om politiska arbetskonflikter när tvångslagarna har getts till riksdagen.

Strejker och annan oro kan enkelt urvattna den produktivitetsförbättring som regeringen hoppas nå med sitt lagpaket. Fackens utgångspunkt är att tvångslagarna leder till att inkomsterna sjunker med upp till åtta procent då arbetstiden ökar.
Det gapet vill facken förstås kompensera i de förbundsvisa förhandlingar som är alternativet till samhällsfördraget.

Samtidigt ska regeringen komma överens om åtgärder som ökar möjligheterna till företagsvisa avtal. Finansminister Alexander Stubb (Saml) talar om den största förändring som någonsin har gjorts i det finländska arbetsmarknadssystemet.
Då skulle det gälla att få arbetsmarknadsparterna med i processen så tidigt som möjligt, men det verkar ogörligt i dagens frostiga klimat. Frågan är också om de interna relationerna i regeringen är tillräckligt stabila för att den ska kunna driva igenom två så här omfattande förändringar samtidigt. Oppositionen, framför allt SDP, kommer inte att göra processen lättare.

Den stora bilden av de ekonomiska utsikterna är lika glåmig som tidigare. Kauppalehtis index visar att förväntningarna hos de små och medelstora industriföretagen har försvagats från månad till månad under hösten. Alla indikatorer som mäter framtidsutsikterna, som produktion, orderingång och personal sjönk i november jämfört med oktober.
Situationen är ungefär likadan som den var för ett år sedan. Ljuset i tunneln låter fortfarande vänta på sig.

Samhällsfördraget hade skingrat en del av osäkerheten, den väg som regeringen nu tänker gå får rakt motsatta följder.
Därför borde den följa arbetsmarknadsveteranen Lauri Ihalainens råd och lägga tvångslagarna på hyllan. Det kunde vara en eftergift som får parterna att komma tillbaka till förhandlingsbordet.