Det är ingen överraskning att regeringen Sipilä ser över bestämmelserna kring familjeåterförening för dem som fått internationellt skydd i Finland, i vardagligt tal alltså flyktingar. Det står inskrivet i regeringsprogrammet.
Vid Inrikesministeriet går man nu igenom bestämmelserna. Det är meningen att riksdagen ska få förslagen under våren 2016. Det är inte första gången reglerna stramas åt.

Senast skedde det 2012 och i praktiken innebar förändringarna att det är så gott som omöjligt för flyktingar i Finland att förenas med sina familjer. Det handlar om stramare lagstiftning och praxis. Våra ambassader är färre och även det har försvårat familjeåterföreningar.
Alla som vill förenas med en familjemedlem i Finland ska personligen lämna in sin ansökan till en finländsk representation. Att ta sig från till exempel Somalia till Nairobi i Kenya, där Finland har en ambassad, är dyrt, farligt och svårt. Problemen mångfaldigas om det handlar om ett minderårigt barn, eller en ensam mamma med många barn.

Den som lämnar in en ansökan måste kunna bevisa att alla dokument, som till exempel vigsel- och födelseattester, är lagliga. Det kan innebära att en person från Afghanistan måste resa tillbaka till hemorten för att ansöka om vigselattest, som sedan ska översättas till engelska och därpå konstateras vara laglig av det afghanska utrikesministeriet. En person som ansöker om familjeåterförening måste lagligen befinna sig i det land där ansökan lämnas in. Inte heller det är i alla situationer så enkelt.
Följden är att antalet ansökningar har rasat. Frivilligorganisationer som arbetar med flyktingar är allvarligt oroade över effekterna av den förra åtstramningen och anser att en ytterligare försämring är förkastlig. Alla människor har rätt till ett familjeliv, det är en mänsklig rättighet, men i praktiken är den rätten för flyktingar i Finland redan nu starkt ifrågasatt.
Särskilt utsatta är de ensamkommande minderåriga barnen. 2013 fick ett flyktingbarn ett positivt beslut, 156 beslut var negativa. Följande år, 2014, hade ansökningarna rasat till 43, av vilka 10 var positiva. Processen är lång och om barnet fyller 18 år innan den är avslutad förfaller ansökan.

Men den nuvarande regeringen vill alltså göra situationen ännu svårare. Det motiveras med att EU:s direktiv om familjeåterförening innehåller tilläggsförutsättningar, som Finland hittills inte har tillämpat. Det ligger ändå inget tvång i att använda sig av tilläggen, det är ett nationellt val – ett politiskt beslut.
Viljan att försvåra familjeåterföreningarna är märklig med tanke på den oro som till exempel många sannfinländare framförde tidigare i höst över att majoriteten av de asylsökande är män. Man frågade sig varför kvinnor och barn lämnats efter. Med familjeåterföreningar tar man hand om kvinnor och barn, som kan ta sig till Finland tryggt och utan människosmugglare.
Den skärpning som nu planeras skulle framför allt gälla dem som inte har beviljats asyl men fått alternativt skydd. Numerärt utgör de ungefär hälften av alla dem som får stanna i Finland.

Vid Inrikesministeriet har man ännu inga konkreta förslag men skärpningarna kan handla om krav på att den som vill förenas med sin familj själv är väl integrerad i samhället och kan försörja familjen. Det kan låta som ett hemult krav, men summorna är höga. För en fyrapersoners familj krävs inkomster på 2 600 euro i månaden efter skatt. Det är mycket med tanke på flyktingarnas sysselsättningsmöjligheter och de jobb de kan få. Många är dessutom skuldsatta och bidrar till familjens försörjning i hemlandet eller i ett flyktingläger.
Förutom att det är inhumant att försvåra familjeåterföreningar är det också i högsta grad kontraproduktivt. Familjen är oerhört viktig när en person ska integreras i sitt nya hemland. Oron för familjen försvårar bevisligen integrationen. Det Finland ekonomiskt kan spara genom färre familjeåterföreningar kan slå tillbaka som högre kostnader för att människor inte har integrerats i vårt samhälle.

Vi får innerligt hoppas att först tjänstemännen och sedan regeringen inser det här. Inom oppositionen gör åtminstone många det. I veckan fördömde SFP:s Carl Haglund i hårda ordalag regeringens planer. Både Centern och Samlingspartiet måste nu visa att de står för en vettig och human flyktingpolitik.