Smula sönder en berättelse
För jihadismen är vårt humana sätt att ta emot flyktingar ett streck i räkningen.
Vid de asylboenden som nu växer upp omkring oss, ett efter ett, kan man till kvällsteet få höra hårresande berättelser om förföljelse, tortyr och död.
Människor, som på flykt har landat riktigt nära dig, kan berätta om hur grupper från terrorstaten IS gick genom husen i deras stad med borrmaskin och krävde ut dödsskatter av dem som hade en annan tro eller en annan uppfattning om islam. Betala eller bli borrad i benet.
Men radikala islamister har också spegelvänt odlat berättelserna om Europa som en förvärldsligad landtunga där folket beter sig lika inhumant som de själva, mot muslimer som flyr hit. Men det har de flesta länder inte gjort. Många regeringar och ett humant civilsamhälle har visat på någonting annat.
Iyad el-Baghdadi, 38, en familjefar och i dag asylsökare i Norge, är en av de muslimer som i sociala medier mest inflytelserikt har talat för en arabisk vår och ett frihetligt islam. Han säger sig också ha koll på mellan 200 och 300 jihadistiska twitterflöden.
Där läser han nu om en stor förvirring: Europa slår sönder jihadismens grundläggande berättelse, narrativet, genom att vänligt och värdigt ta emot en väldig flyktingström.
Det var inte så det skulle gå. I IS-krigarens inre film förtrycks muslimer världen över och det enda som kan befria dem är storkalifatet.
I Europa förstår vi att IS är en kriminell megaorganisation som behöver motarbetas med en mångfald av medel – i sista hand också militärt.
Frankrikes ledning gick visserligen efter den blodiga Parisfredagen för en vecka sedan, i en mix av chock och vrede, först ut och prioriterade hämnd. Men sedan dess har Europa besinnat sig.
Signalerna om förvirring i jihadlägret visar att en human flyktingpolitik och finländares vardagsengagemang här långt borta, på våra snöiga gator, kan bidra till att smula sönder mördarnas manus och torka ut stödet för dem.