Även flyktingar måste skyddas

Det ligger dramatik och faror på lur efter att den svenska polisen i torsdags grep en man som misstänks för att ha kopplingar till terrorister. Mannen tros enligt åklagaruppgifter ha haft en roll i en planerad terrorattack mot mål i Stockholm.
Gripandet skedde i ett bostadsområde i Boliden där flera lägenheter hyrts ut åt flyktingar. Först uppgav man att mannen heter Mutar Muthanna Majid. I fredags framgick det att den gripne heter Moder Mothama Magid. Det finns ännu många obesvarade frågor kring hans bakgrund och identitet.
Med säkerhet kan man säga att gripandet aktualiserat frågan om att också flyktingarna måste skyddas bättre. Man kan bara föreställa sig hur det känns för dem som flytt undan våld och terror att på nära håll konfronteras med fienden, fjärran från de oroliga områden som man tvingats lämna. Man måste komma ihåg att en överväldigande majoritet av flyktingarna är människor som är i behov av humanitär hjälp.

Det råder en bred enighet inom EU om att unionens yttre gränser måste hålla. Lyckas man inte med det, är det slut med den fria rörligheten inom Schengenområdet. Vissa EU-parlamentariker drar gärna paralleller till eurokrisen och säger att den ledde till att man tog itu med svagheterna. Nu hoppas man på detsamma också för Schengenavtalet.
Det ironiska är att Greklands roll än en gång är central. Grekland utlöste eurokrisen och Grekland är också det EU-land som får ta emot en stor del av flyktingarna.
Hittills har man yrkat på skärpt gränskontroll med hänvisning till det egna landets och dess medborgares säkerhet. Efter Boliden är det klart att det är viktigt att veta vem som korsar gränsen också med tanke på flyktingarnas säkerhet.
Att kolla identiteter är ändå enklare sagt än gjort. Den som flyr undan förföljelse och våld har av olika orsaker ofta svårt att genast styrka sin identitet genom att till exempel visa upp ett pass. Totalitära regimer och terrorister brukar inte utfärda identitetshandlingar åt personer de vill förtrycka.

Det gäller att förbereda sig på en lång kamp mot terrorismen, skriver Anthony H. Cordesman i en artikel för Center for Strategic & International Studies (CSIS, 14.11).
Han påminner om att kriget i Syrien egentligen inte handlar om en kamp mellan regeringen och IS, utan om "en kamp mellan en auktoritär regim som gjort sig skyldig till våldsbetonad statsterrorism och mord, och en blandning av arabiska sunnimuslimska rebeller som består av allt mellan relativt moderata grupper till al-Qaida-anhängare".
Enligt Cordesman handlar islamisk extremism inte om en kulturkrock mellan civilisationer i länder i Europa och USA som har en stor muslimsk befolkning. Han skriver att det handlar om en kamp om islams framtid. En kamp där allvarliga etniska och lokala konflikter och spänningar spelar in. En kamp, präglad av breda mönster av korruption och misslyckat styre samt en rad andra faktorer.

Det finns alltså kort- och långsiktiga nivåer. Gisslandramat på ett hotell i Mali en knapp vecka efter terrordåden i Paris visar också att kampen är global. Därför måste också insatsen bygga på ett brett internationellt samarbete.
Strävan efter att skapa en bred internationell front kan också ha sina avigsidor. Finns det en risk för att frågan om Turkiets brister när det gäller mänskliga rättigheter eller Rysslands olagliga annektering av Krim hamnar i skymundan?