Det finns förstås inte ett enda svar på frågan hur terrorism ska bekämpas. Det finns många svar, vilket är väsentligt att förstå.
Diskussionerna efter terrorattackerna i Paris sent på fredagskvällen har också handlat om flyktingsituationen och asylpolitiken. Det är allt skäl att slå fast att det väsentligaste sambandet mellan flyktingar och terrorism är att flyktingarna flyr terror och krig. För dem har bomber och skjuträder varit vardag länge och väl, även om vi i vår relativa trygghet i Europa knappast ens lägger märke till terrordåden i Mellanöstern, Afrika och Asien.

Bland de stora mängder flyktingar som har kommit till Europa finns förstås människor av alla de slag. Alla har rätt att söka asyl och alla som gör det utsätts för en prövning och granskning. Den visar vilka personer som har rätt till internationellt skydd. Det är myndigheterna som utför det arbetet och vi har ingen anledning att tro att de slarvar. Tvärtom. Signalen till flyktingarna från finländska myndigheter – och flera andra i Europa – verkar vara "kom inte hit!".  Det känns inget vidare, även om det är bland annat en logistisk utmaning att ta emot så många asylsökande på en gång.
Å andra sidan är det helt klart att det gäller att inte vara naiv och blåögd. Varje land har rätt och skyldighet att veta vilka det är som kommer. Migrationsmyndigheterna och polisen måste göra sitt arbete. Rätten att söka asyl kan ändå inte ifrågasättas och i sinom tid blir det klart vilka som uppfyllt kriterierna och får asyl. Om en stor del inte beviljas asyl måste också frågan om vad som händer med de människorna tacklas.

Ett är ändå säkert: ju fler människor som lever i fattigdom utan utsikter för ett bättre liv och med en – mer eller mindre berättigad – bitterhet i bagaget, desto större är risken för att terrorister kan rekryteras.
Det handlar om länderna i Mellanöstern, Afrika, Asien och Latinamerika. Men lika väl handlar det om Europa och människorna som bor här. De som alltid har bott här och de som har en bakgrund på en annan kontinent.

Vi vet att integrationen av dem som får stanna är fullständigt avgörande för hur människorna anpassar sig. Särskilt den andra och tredje generationens invandrare reagerar med all rätt på rasism, sämre möjligheter och marginalisering. Det gäller att se till att reaktionerna, där de är berättigade, tar sig acceptabla former.

Därför måste allt göras för att integrationen ska börja genast, redan före asylbesluten är klara. Det gäller språkundervisning, sysselsättning av olika slag men också det omgivande närsamhällets inställning. Under veckoslutet utsattes två flyktingförläggningar för attentat i Finland. Det är fullständigt oacceptabelt att kasta tegelstenar genom fönster eller skjuta med signalpistol i närheten av en förläggning.
På lång sikt bekämpas terrorism genom att motarbeta fattigdom och ge människor tillgång till utbildning, hälsovård och arbete. Och möjligheter att påverka sin omgivning och sina egna liv. Det sker inte i en handvändning och vägen dit är tyvärr lång och krokig. Och det måste noteras att marginalisering drabbar också infödda finländare. Det är lika viktigt att åtgärda.

På kort sikt behövs andra metoder, som innefattar kontroll, underrättelseverksamhet och polisiära åtgärder. Men de som tror att de här åtgärderna är tillräckliga bedrar sig. De långsiktiga åtgärderna kan inte heller vänta.