Bestäm vad som är bioekonomi
En av de stora frågorna är, motsägelsefullt nog, den gröna ekonomins miljöeffekter.
En talar om gärdsgård och en annan om prästgård. En om trädgård för jäktade människor, en om herrgård för turister, en tredje om helvetets förgård för dem som inte inser klimathotet.
Vi talar alltså om bioekonomin. Det är de överraskande gröna skrivningar som Juha Sipiläs nationalkonservativa regering lade i ett av de sista kapitlen regeringsprogrammet. När bioekonomi nu diskuteras av politiker, talar man däremot lätt om vitt skilda saker.
En talar om de dagliga långtradartågen med cellulosa som den nya biofabriken i Äänekoski ska leverera. En om hur vi borde exportera mera delikatessvamp till Italien. En tredje om science fiction där vi en dag ska odla åkrar i underjordiska våningar med hjälp av solenergi.
Bioekonomi kan betyda allt från tung energiproduktion till landsbygdsturism. Definitionerna flyter, men regeringen har höga mål. En skenande matimport från EU ska vändas och ny handelsbalans där ge oss en halv miljard nya euro om året. Andelen förnybart bränsle i trafiken ska höjas till 40 och självförsörjningen på energi till 55 procent.
Tre ministerier arbetar kring projekten. Men var fokuset och decimaltecknet ska ligga är i många avseenden ännu oklart. Likaså är det öppet hur stöten med bioekonomi ska läggas in – centraliserat eller småskaligt ända ner till enskilda kommuner och småföretag.
Efter miljardprojektet i Äänekoski ligger flera stora bioanläggningar på ritbordet, i Kuopio och Kemijärvi. Bioraffinerier i Satakunta och Mellersta Finland beräknas kunna ge ny god regional ekonomi.
I det mera storskaliga är Centerns ambitioner uppenbara. Därute väntar man med en nött samhällsekonomisk term på att "träet ska röra på sig", och stort.
Men när det gäller bioinnovation säger forskare att chanserna redan gick. Där det gröna guldet och det blåa silvret – skog och rent vatten – finns ute i landet bor numera bara få människor. För att starta upp den nya generationens innovativa bioföretag behövs folk med tillräckligt med kunskap och utbildning för att skapa de kluster där det ska börja hända.
Vi odlar också lätt fel bild av att ny bioteknologi ska ersätta traditionellt jord- och skogsbruk. Men så är det ju inte. Det är i så fall bara som med bembölingens korta filt, som blottade fötterna när hen drog upp den till öronen.
Mycket, och god forskning om bioekonomins olika genrer sägs ha gjorts i Finland, mest kring de tre stora. De är det nybildade Naturresursinstitutet samt universiteten i Helsingfors och Östra Finland (tidigare Kuopio och Joensuu universitet).
En ny avvägning är också att slagordet "bio" inte ensamt räcker till för att skapa produkter med entydigt positiva förtecken.
Nestes äventyr med biodiesel av tropisk palmolja var ett exempel på hur en miljövänlig slutprodukt inte nödvändigtvis blev till i en lika frisk produktionskedja, utan ändå medförde oekologiska transporter och utarmade ekosystem.
Naturresurser och biomassa ska nu enligt forskare och direktörer hanteras "intelligent" och "smart". Med det avses mängder av datorer, mobiler, gps och algoritmer för att hantera naturen – råvaror, produkter, transporter och spill – bättre än förut.
Det låter pretentiöst. Som om vi inte i tusentals år hade bebott Finland genom att vara lite intelligenta i förhållande till naturen.