Viktigt säkra balansen

Barentsrådet (Barents Euro Arctic Council) är ett samarbetsorgan mellan Finland, Norge, Danmark, Sverige och Ryssland samt EU. Tillsammans med Barents regionkommitté bildar det grunden för det så kallade Barentssamarbetet.
Ordförande för mötet som inleds på onsdag  och pågår till torsdag är utrikesminister Timo Soini (Sannf). Finland ger därefter över ordförandeskapet till Ryssland. Ett bilateralt möte mellan Soini och ryske utrikesministern Sergej Lavrov är sannolikt.

På Barentsrådets officiella agenda står bara ett godkännande av en gemensam deklaration. Den kommer sannolikt inte ge så mycket utöver allmänna formuleringar.
Dramatiken finns på annat håll. För ett par veckor sedan fick redaktören Thomas Nielsen avsked på grått papper av de tre norska fylken – Nordland, Troms och Finnmark – som äger nyhetssajten Barents Observer. Barents Observer producerar och distribuerar nyheter från Finland, Norge, Sverige och Ryssland på engelska och ryska. Den officiella förklaringen var missnöje med Nielsens kritiska rapportering om Ryssland.
Enligt det norska radio- och tv-bolaget NRK tog ryska säkerhetstjänsten FSB kontakt med den norska regeringen med anledning av Nielsens rapportering. NRK låter förstå att detta kan ha varit den egentliga orsaken till att Nielsen fick gå.
Thomas Nielsen betraktas som en av Norges främsta journalister när det gäller rysk atomsäkerhet och ryska atomubåtar.

Bråket fick Norges utrikesminister Borge Brende (Høyre) att reagera. Han uppmanar ägarna att klargöra enligt vilka principer Barnets Observer ska fungera.
Brende anser att de journalistiska principerna ska gälla.
Om NRK:s uppgifter om FSB:s inblandning i rapporteringen på nyhetssajten håller streck är läget allvarligt.
Arktis är sällan förstasidesstoff. "High North, Low Tension" (ungefär "höga Norden, låg spänning") har länge varit det uttryck som bland annat EU och Nato har använt. Amerikanska och kanadensiska medier rapporterar ändå allt oftare om en tilltagande militär kapplöpning i Arktis. Att det spända läget mellan Ryssland och väst avspeglas i Nordområdet är naturligt. Men utan en fri och öppen informationsförmedling är risken för överraskningar och missförstånd större.
Detta gäller också klimatförändringarna i hela Arktis, inklusive Barentsregionen.
Det finns en konflikt mellan ekonomiska intressen, som att utvinna olja och gas, och ambitionerna att trygga urfolkens situation och skydda den känsliga miljön.
Oljebolaget Shell meddelade nyligen att det inte kommer att fortsätta med sina provborrningar i de arktiska vattnen utanför Alaska. Det beror på sjunkande oljepriser. Men enligt brittiska The Guardian vill Shell också tvätta av sig den negativa image bolaget fått som en riskfaktor i en ytterst känslig miljö.
Arktisbloggaren på Deutsche Welle, Irene Quaile och miljöaktivister såg Shells beslut som en seger. Hur utvecklingen går vidare handlar i hög grad om politiska beslut.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker väckte både förvåning och bestörtning på många håll när han i en intervju för nyhetsbyrån Reuters förra veckan sade att EU måste normalisera sina relationer med Ryssland och "inte låta Washington diktera".
Vad den av Juncker förespråkade "normaliseringen" än innebär får den inte innebära att Ryssland lyckats slå in en kil mellan USA och EU.
En "normalisering" får ändå inte innebära att medier i Arktis blir språkrör för politisk propaganda.