Ett fredspris i tiden

Nobelkommitténs val av mottagare av fredspriset 2015 är en viktig markering. Kvartetten för nationell dialog i Tunisien – ett fackförbund, ett advokatsamfund, en arbetsgivarorganisation och en organisation för mänskliga rättigheter – tilldelas årets fredspris. Man kan säga att Nobelkommittén valde att ge priset till ett helt samhälle. Det är ett erkännande som i allra högsta grad handlar om fredsbyggande.
Kvartetten för nationell dialog spelade en avgörande roll 2013 när Tunisien stod på randen till ett inbördeskrig.
Fredspriset är också avsett att uppmuntra andra länder i regionen och också på andra håll i världen att tålmodigt arbeta för att på fredlig väg lösa sina problem. Också den pakistanska tonåringen Malala, som fick fredspriset i fjol, gavs det för uppmuntra dem som vill kämpa för en bättre värld att inte ge upp hoppet om att samhällen kan förändras genom dialog.
Intressant är det också att Nobelpriset nu för andra året i rad går till en muslimsk mottagare.
Tunisiens väg har inte varit lätt efter jasminrevolutionen 2011. Morden på några framstående tunisiska politiker och en rad förödande attentat mot en av Tunisiens viktigaste näringsgrenar, turismen, har skakat samhället och det tunisiska styret i dess grundvalar.
Ekonomin är fortfarande dålig. Euforin över jasminrevolutionen är över, folk har det fortfarande svårt och de islamistiska radikala krafter som förespråkar våld kommer knappast att bry sig om Nobelkommitténs argument.
Trots att egyptierna åter är tillbaka under ett totalitärt styre och trots att Libyen kastades in i ett kaos efter Muammar Gaddafis fall hoppas Nobelkommittén att Tunisiens exempel som på detta sätt har uppmärksammats, ska uppmuntra folket i regionen överlag att söka fredliga lösningar, också när de står inför svåra utmaningar.
Nobelkommitténs val brukar väcka förvåning och ibland också förtrytelse. Ett överraskande val var det denna gång också. Men i positiv bemärkelse.