Fredspriset landade rätt
Nobelkommittén understryker att Tunisiens exempel visar att det är möjligt att kombinera islam med civilsamhällets institutioner, skriver Yrsa Grüne.
Årets Nobelpris i fred är ett pris i tiden. Nobelkommittén understryker att Tunisiens exempel visar att det är möjligt att kombinera islam med civilsamhällets institutioner.
Fredspriset går till Kvartetten för nationell dialog. Den består av ett fackförbund, ett advokatsamfund, en arbetsgivarorganisation och en organisation för mänskliga rättigheter.
Tunisiens väg har inte varit lätt efter den så kallade jasminrevolutionen 2011. Den utlösande faktorn var när den unge tunisiern Muhammed Bouaizizi i december 2010 tände eld på sig själv och brände sig till döds efter att myndigheterna beslagtagit hans grönsaksvagn.
I början av 2011 tvingades president Zine El Abidine Ben Ali avgå och i exil.
Händelserna i Tunisien födde ett hopp i flera andra länder i regionen: Egypten, Libyen och Syrien, ett händelseförlopp som kallas den arabiska våren. Tunisien är egentligen det enda exemplet på att man ändå kan tala om att förändringen har lyckats. Tunisien har valt dialogens väg.
En rad förödande attentat mot en av Tunisiens viktigaste näringsgrenar, turismen, har skakat samhället och det tunisiska styret i dess grundvalar.
Ekonomin var dålig redan 2010 och den är det fortfarande. Euforin över jasminrevolutionen är över, folk har det fortfarande svårt och de islamistiska radikala krafter som förespråkar våld kommer knappast att bry sig om Nobelkommitténs argument.
Därför är det positivt att Nobelkommittén betonar vikten av att demokratin kan förankras bara om hela samhället är med. Det är ett erkännande som i allra högsta grad handlar om fredsbyggande.