Med IRA:s skugga som broms
Det nordirländska självstyret fick en ny törn efter att flera ministrar lämnade lokalregeringen i protest mot aktiva IRA-män.
Det har aldrig varit lätt. De bittra fejderna mellan de paramilitära grupperna i Nordirland hotar paralysera Stormont, sjutton år efter att det så kallade Belfastavtalet ingicks på långfredagen 1998.
Än en gång åkte det protestantiska partiet DUP, som grundades av pastor Ian Paisley, och den irländska republikanska armén IRA:s politiska flygel Sinn Féin in på kollisionskurs.
Nordirlands förste minister, DUP:s Peter Robinson, lämnade i september sin post tillsammans med tre andra DUP-ministrar. Robinson utnämnde en fjärde minister från sitt parti, Arlene Foster, att agera som tillförordnad första minister.
Oförmågan att komma överens om en budget har i flera månader skapat slitningar mellan partierna i den nordirländska lokalregeringen. Situationen var alltså redan inflammerad när den nordirländska polisen PSNI i augusti meddelade att IRA varit inblandat i mordet på Kevin McGregor i Belfast i somras. Också McGregor var en före detta IRA-man.
En högt uppsatt person inom Sinn Féin greps och förhördes med anledning av mordet på McGregor, men släpptes fri utan att åtalas.
DUP kräver att Sinn Féin utesluts från regeringen om IRA fortfarande är aktivt, eftersom organisationen ska vara avväpnad. Robinson motiverade sin avgång med att fallet McGregor inte kunde diskuteras i parlamentet.
Det är inte alltid lätt att hänga med i turerna när det gäller nordirländsk politik. Motsättningarna mellan den katolska och den protestantiska befolkningen i de sex grevskap som fortfarande är en del av Storbritannien har djupa rötter. IRA – och de paramilitära protestantiska grupperna – har inte dragit sig för att hämnas på sina egna, om de har upplevt att någon varit illojal.
Begreppet "The Troubles" – åren som förknippas med den så kallade blodiga söndagen i Londonderry/Derry i januari 1972 – har rotat sig djupt i en bitterhet som har visat sig vara svår att tackla. Under en demonstration skickades brittiska soldater ut mot fredliga katolska demonstranter och elva människor dog. IRA:s terrordåd mot mål också i London har underblåst misstron mot organisationen.
IRA har sedan 1980-talet splittrats i minst tre delar. De mer militanta grupperna har framför allt varit missnöjda med alla politiska kompromisser som Sinn Féin och IRA har godkänt i utbyte mot politiskt inflytande. Utbrytargrupperna har aldrig godkänt Belfastavtalet eller de kompletteringar som senare har lagts till det.
Dessa motsättningar och den djupa ömsesidiga misstron har sedan 1998 flera gånger tvingat lokalstyret att gå i stå. Robinson krävde också att Westminister skulle ta över styret i Nordirland. Men premiärminister David Cameron vägrade, med motiveringen att det knappast var lösningen på det akuta problemet.
Han uppmanade parterna att "gå den extra milen" för att lösa konflikten.
Det gjorde han klokt i, parterna i Nordirland måste klara av problemet genom förhandlingar.
IRA:s eventuella inblandning i mordet på McGregor har återverkningar på republiken Irland, det vill säga den södra delen av ön. Irlands justitieminister krävde nyligen att polisen i republiken Irland reder ut om IRA fortfarande är aktivt också i republiken Irland.
Vidare ska man försöka få fram uppgifter om andra våldsdåd, där man misstänker att IRA haft en roll, som skulle klargöra om de skyldiga agerat som en del av en utbrytarorganisation eller som "vanliga" kriminella.
Enligt tidningen Belfast Telegraph är Irlands polischef övertygad om att många av de misstänkta eller gripna har en bakgrund som IRA-aktiva, men att de troligen handlat utan att dådet planerats av någon grupp eller organisation.
Också poliskällor i Nordirland säger att IRA fortfarande existerar men inte är aktivt.
Nyligen frikändes Sinn Féins partiledare Gerry Adams och några före detta IRA-män i ett uppmärksammat mord som IRA utförde 1972.
Jean McConville, mor till tio barn, släpades av maskerade män i väg från sitt hem, förhördes och mördades. Hennes kropp hittades först 2003. Adams har hela tiden sagt att han inte hade någonting att skaffa med mordet på McConville och att han aldrig var medlem i IRA.
Men enligt vittnen som en amerikansk tidskrift talat med anslöt sig Gerry Adams till IRA redan på 1960-talet. Det ska uttryckligen ha varit han som utfärdade ordern om att McConville skulle "försvinna".
Sinn Féins politiska trovärdighet står än en gång på prov.