Investera i integration
Den allra största utmaningen med de nyanlända flyktingarna är integrationen. På pappret fungerar det bra.
När de akuta problemen med att ge flyktingarna tak över huvudet och få i gång asylprocessen har lösts vidtar en betydligt större utmaning. Det gäller att integrera dem som får asyl eller uppehållstillstånd.
Om integrationen lyckas kan de nya invånarna bli en verklig lottovinst för Finland, som kämpar med ett problematiskt försörjningsförhållande då pensionärerna blir allt fler medan de som arbetar är färre än tidigare.
De nordiska länderna är kända som välfärdssamhällen och som länder med en hög grad av socialt kapital och sammanhållning. Det handlar om förtroende för samhällets institutioner men också om att folk frivilligt arbetar för det allmänna bästa, och hör till sociala nätverk.
Den amerikanska statsvetaren Robert Putnam är en av de främsta som forskar i socialt kapital. Han besökte i veckan Finland och föreläste för forskare och beslutsfattare av olika slag.
Putnam konstaterar att länder som har ett starkt socialt kapital också brukar ha en fungerande demokrati och vara jämlika.
Hans jämförelser mellan länder med ett starkt respektive svagt socialt kapital visar på stora fördelar för länderna med ett starkt socialt kapital. Barnen mår bättre, utbildningsresultatet och de ekonomiska resultaten är bättre, brottsligheten är lägre och skatteflykten mindre, förvaltningen är effektiv och mindre korrumperad. Människorna mår allmänt sett bättre, både fysiskt och mentalt.
Vi har det alltså bra, men det finns mörka moln och de anknyter till integrationen. Enligt Putnam finns det nämligen också ett samband mellan en hög grad av socialt kapital, demokrati och liten etnisk mångfald. Putnam är ingen motståndare till etnisk mångfald men hans budskap till Europa och särskilt till Norden denna flyktinghöst 2015 är att en lyckad integration är central.
För att det ska vara möjligt måste vi ha ett öppet och välkomnande sinne. Tyvärr agerar och uttrycker sig finländska myndigheter och en del beslutsfattare ofta på ett sätt som signalerar att man gör allt för att asylsökande och flyktingar ska hålla sig borta. Det såg vi senast i onsdags när Migrationsverkets tjänsteman uttalade sig med anledning av att säkerhetsläget i Somalia och Irak ska omprövas. Den här attityden är rätt ingrodd, men gäller givetvis inte alla. Den är inte heller beroende av den aktuella regeringssammansättningen.
SFP presenterade i torsdags sitt invandringspolitiska program och föregår med gott exempel när det gäller att se möjligheterna i stället för hoten. Enligt svenska Yle ser många andra partier också över sina invandringsprogram.
Det finns åtminstone på pappret ett brett samförstånd om att integrationen av flyktingarna är avgörande. Om den ska lyckas krävs klart mer resurser – inte enbart för att flyktingarna är flera utan också för att integrationen måste vara effektivare.
I nästa års budgetförslag har anslagen till kommuner som tar emot flyktingar höjts utifrån att flyktingarna är fler. Det är förstås bra. Men integrationen skulle kräva ordentliga investeringar, för det handlar uttryckligen om satsningar som ger utdelning i framtiden.
Man ska inte vara tvungen att vänta på att få gå på kurs i månader och det är också viktigt att snabbt komma ut i arbetslivet. Nu finns en karens på tre månader för dem som har identitetshandlingar och sex månader för papperslösa.
Det gäller också att hitta nya metoder, till exempel att kartlägga alla nyanländas utbildning, erfarenheter och önskemål. Integration på svenska måste till exempel vara ett reellt alternativ, också i huvudstadsregionen.
Man ska inte heller försvåra beprövade metoder. Till dem hör familjeåterföreningar, vars villkor regeringen vill skärpa, igen. Villkoren är redan nu ohemula och familjen är viktig, också för integrationen.
I jämförelse med 1990-talet då de första somalierna kom till Finland är mycket bättre nu. Vi har många invandrare som vet hur integrationen fungerar, på gott och på ont. Den kunskapen måste komma till användning.
Integrationen är inte något som enbart myndigheterna kan sköta och det är inte bara flyktingarna som ska anpassa sig. Vi ska alla anpassa oss. En lyckad integration innebär att de som har flyttat till Finland lär sig svenska eller finska och hittar sin plats i samhället och på arbetsmarknaden. Men den innebär också att Finland och finländarna förändras och utvecklas. Vårt starka sociala kapital ska vi ändå hålla fast vid.