Var lugn – allt är mycket osäkert
Svenskfinland lider av rädsla och förändringsmotstånd. Makten att påverka den egna utvecklingen riskerar glida oss ur händerna.
Utmaningarna, vägvalet och handlingskraften för det svenska och tvåspråkiga i Finland diskuterades förra veckan vid ett seminarium som Svenska kulturfonden ordnade då en antologi om ämnet gavs ut. Artiklarna är skrivna av finlandssvenska akademiker.
Trots olika infallsvinklar och lösningsmodeller finns det en gemensam uppfattning om att det saknas mod att initiera förändringar och reformer på olika nivåer i Svenskfinland.
Förändringsmotståndet märks kanske tydligast på det lokala och regionala planet och i de områden där kommunerna har en svensk befolkning antingen som majoritet eller stark minoritet. Det beror åtminstone delvis på att reformplanerna under de senaste åren har gällt just de nivåerna av förvaltningen och beslutsfattandet.
Då kommunreformen var aktuell under den förra regeringsperioden klingade uppmaningarna från Svenska folkpartiets ledning om initiativ och aktivitet i kommunsammanslagningar för rätt döva öron på kommunfältet, särskilt i Österbotten. Tanken då var uttryckligen att kommunerna själva skulle kunna styra förändringarna. Trots olika utredningar om utbildningen på andra stadiet har ingenting konkret ännu skett.
Å andra sidan kan orsaken till förändringsmotståndet eventuellt hittas på riksplanet i form av en tystnad kring svåra frågor. Det gäller till exempel oviljan att diskutera vad motståndet mot den obligatoriska skolsvenskan på sikt kan få för följder och framför allt vad det kräver för åtgärder.
Man kan förstås hävda att det hade varit helt onödigt med frivilliga sammanslagningar eftersom hela kommunreformen kom av sig. Men förändringarna kommer inte av sig. Nu ser vi ut att få autonoma regionala vårdområden, och kommunerna kommer efter det att ha kvar bara ungefär hälften av sina uppgifter och sin makt att påverka servicen inom det egna området. Antalet vårdområden ska slås fast om ungefär en månad. Oberoende av hur många de blir kommer det finlandssvenska inflytandet i de områden där svenskan är stark att bli mindre.
Rädsla är en orsak till försiktigheten och passiviteten. Det svenska i Finland har under de senaste åren haft ett trängre utrymme och det skapar en oro inför framtiden. Det är uppenbart att få vågar sticka ut hakan i ett läge där man uppfattar att grunderna för ens tillvaro är hotade. Men tyvärr gör det inte att hoten minskar, snarare ökar de.
På Kulturfondens seminarium citerade professor Henrik Meinander den brittiska historikern Trevor Roper som hänvisar till psykoterapins fader Sigmund Freuds lärdom att tvångstankar kan övervinnas endast genom förståelse, inte genom förträngning.
Vi måste förstå vad som händer i vår omgivning, det försvinner inte av att vi försöker förtränga det.
En sak som kräver förståelse är att omständigheterna i det som kallas Svenskfinland är väldigt olika. Svenskan är starkast i Österbotten och på den åboländska och nyländska landsbygden där förvaltning och service faktiskt fungerar på svenska. Olikheterna är så stora att förvaltningslösningarna också borde kunna vara olika.
Henrik Meinander slog fast att han hellre talar om det svenska i Finland än om Svenskfinland. Det senare begreppet har enligt Meinander ett starkt ideologiskt budskap som många har problem med eftersom det kräver en lojalitet med det finlandssvenska identitetsbygget. Personer som talar svenska men som inte känner sig som finlandssvenskar har svårt med den identifikationen och kan också få känna att de helt enkelt inte hör eller får höra till det finlandssvenska. Det gäller oftare i södra Finland, till exempel i tvåspråkiga familjer. Svenskfinland som begrepp skapar ett ”vi” och därmed också ett ”de”.
Ändå är det just framväxten av gruppen tvåspråkiga som i södra Finland har lett till att det svenska inte minskar. Fler tvåspråkiga registrerar sig som svenskspråkiga. Samtidigt väljer tvåspråkiga familjer allt oftare svensk skola för barnen. Ändå upplever en del också tvåspråkigheten som ett hot.
Vi måste införliva Too-tickis visdomsord och attityd. Too-ticki i Tove Janssons Mumindal säger till Mumintrollet: Allt är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig.