Säkra trasiga telefoner

Åtminstone en del av den strategi för ett fördjupat militärt samarbete mellan Finland och Sverige som presenterades i början av året har under de senaste dagarna fått en ännu större tyngd än förr. Det gäller beslutet från i somras att upprätta säkra kommunikationskanaler mellan Finlands och Sveriges försvarsministerier.
I skenet av de uppgifter som kommit fram under de senaste dagarna måste detta ha högsta prioritet.
Ordförande för försvarsutskottet, riksdagsledamot Ilkka Kanerva (Saml) och förre försvarsministern Carl Haglund (SFP) misstänker nämligen att deras mobiltelefoner har avlyssnats (HBL 25.9). I går sade försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) att han har anledning att tro att också hans mobiltelefon har avlyssnats.
Jarno Limnell, expert på cyberteknik sade i en tv-intervju i går att avlyssning vanligen sker så sofistikerat att man inte vet om det, men att det inte är uteslutet att den som avlyssnar med avsikt vill "varna" dem som talar med varandra.

Att mobiltelefontrafiken är som ett vykort, i princip åtkomligt för den som har resurser och intresse att inhämta information är ingen nyhet i sig.
Men det betyder inte att det är någonting att rycka på axlarna åt.
Som HBL kan rapportera i dag kommer ministrarna och en del nyckelpersoner att få säkrare telefoner inom en snar framtid. Det är förstås viktigt rent principiellt, brev-, telegraf- och telefonhemlighet var en medborgerlig rätt inskriven i den förra grundlagen. I dagens kultur av bussar, spårvagnar och allmänna platser som plattform för privata mobiltelefonsamtal av varierande slag som alla kan höra har det privata utrymmet krympt.

När det gäller kommunikation som gäller rikets angelägenheter måste andra regler gälla. För att det integrerade militära samarbetet mellan Finland och Sverige ska kunna utvecklas på operativ och taktisk nivå är det en förutsättning för att bygga vidare på förtroendet.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist underströk på presskonferensen med försvarsminister Jussi Niinistö att Sverige i höst börjar utreda förutsättningar för samarbete med ett annat land för att kunna möta ett eventuellt väpnat angrepp utifrån.
Lägg till detta att Finland är det land Sverige har gått djupast med när det gäller militär integration och det är lätt att se att det finns en politisk vilja hos den nuvarande svenska regeringen att gå så långt man kan utan att bilda en försvarsallians med ömsesidiga garantier.
Å andra sidan kan man räkna med att om den planerade utredningen i Sverige skapar en bilateral modell för Finland och Sverige så kan samma modell tillämpas även mellan Sverige och vilket land som helst, om den politiska viljan finns.

Natomedlemskapet tangeras vid så gott som varje möte mellan finländska och svenska politiker. Officiellt upprepas samma mantra: Sveriges sittande regering har inga som helst planer på att lägga in en ansökan om medlemskap. Om så ändå skulle ske, skulle också Finlands ställning påverkas och pressen på ett finländskt ställningstagande öka.
Samarbetet med Nato inom ramen för Partnerskap för fred är så integrerat att kommunikationskanalerna måste säkras också för detta förtroendes skull.
Sekretess får ändå inte leda till onödigt hemlighetsmakeri. Till HBL sade Kanerva i gårdagens intervju att han har för vana att handla öppet.
I nio fall av tio är det en bra princip, också när det gäller utrikes- och försvarspolitiken.