För lite för regeringen

FFC:s svar på regeringens åtgärdsprogram för att stärka Finlands konkurrenskraft innehåller element som länge har stått på industrins och arbetsgivarnas (EK) önskelista. Fackcentralen föreslår att man redan nu beslutar att löneavtalen 2017 stannar på nollnivån.
Ännu viktigare är att FFC föreslår att man 2018 går in för Sveriges lönemodell, så att exportsektorn bestämmer löneförhöjningslinjen. Det gör att konkurrensförmågan bevaras då lönerna inte stiger snabbare än i konkurrentländerna.

Regeringen vill förbättra konkurrenskraften med femton procent, uppdelat på tre korgar värda fem procent var. De tre korgarna innehåller kostnader, lägre löneförhöjningar än konkurrentländerna och förbättrad effektivitet i företagen.
FFC:s bud blir 4,2 procent, men elementen kommer från två av regeringens korgar. Kostnaderna sänks med 2,7 procent och löneförhöjningsdelen ger 1,5 procent. Därför säger Alexander Stubb att FFC:s paket bara är 4,2 procent av målet 5 plus 5 procent.

På torsdagen verkade det osannolikt att EK och facken kan åstadkomma ett gemensamt bud som tillgodoser regeringens krav fram till måndagen – och knappast senare heller.
Då för regeringen sitt paket till riksdagen.
Under lagberedningsprocessen ska de tvingande lagarnas grundlagsenlighet prövas, och då är det möjligt att regeringspartierna ångrar att de gav posten som grundlagsutskottets ordförande åt Vänsterförbundets Annika Lapintie.

FFC:s modell innehåller en skickligt placerad mina. Den garanterar flera år med extremt låga löneförhöjningar. Men om regeringen förverkligar sin modell som bland annat förkortar semestrar och sänker tilläggen för obekväm arbetstid, så blir det inget av nollinjen, då kommer facken att kräva kompensation.
En del av metodurvalet presenterades i fredags.
Arbetsmarknadsveteranen Lasse Laatunen, långvarig förhandlingsdirektör för arbetsgivarna, skrev i gårdagens Aamulehti att regeringen gjorde sig till aktör på arbetsmarknaden, och då blev den processens fånge. Han förstår att regeringen har bråttom, men skrev att tålamod ibland är det snabbaste sättet att komma fram. Något att tänka på också för statsministern när han ritar sina flödesscheman.