Ledarkrönika Får det vara lite feminism?
På Facebook har det en längre tid cirkulerat ett videoklipp med den amerikanska skådespelerskan och sångerskan Connie Britton.
"Folk undrar vad som är hemligheten bakom mitt glänsande hår. Det berättar jag gärna", börjar hon – och drar fram en tub som det står "feminism" på.
Britton ger rådet att använda "tuben" dagligen och uppmuntrar att dela med sig av innehållet. Sedan räknar hon upp olika aspekter av jämställdhet, bland annat rätt till lika lön och utbildning. Britton är sedan ett par år goodwill-ambassadör för FN:s utvecklingsprogram UNDP så det är säkert förklaringen till budskapet i videon.
Det är nämligen ett viktigt budskap. Att inte plocka fram frågan om jämställdhet mellan könen bara då och då. Det kan också vara bra att minnas att en av förutsättningarna i många biståndsprojekt i till exempel Afrika förutsetts det att man i planeringen och verkställandet beaktar könsbalansen. Det gäller till exempel Rwanda, där hälften av parlamentsledamöterna ska vara kvinnor.
I Tanzania föreslås det att statsministerportföljen ska gå till en kvinna om presidenten är en man.
Den vanligaste invändningen mot dylika förslag är desamma som man har stött på inom EU när det gäller kvoter för att säkerställa att det råder en viss könsbalans i börsbolagens styrelser: utnämningarna ska handla om kompetens, inte om kön.
Det håller man gärna med om. Men i till exempel Norge, där kvotering infördes för länge sedan, har det visat sig att detta gagnar både kvinnornas ambitioner och deras möjligheter att slå in på en väg där de kan skaffa sig den kompetens som är en förutsättning för styrelseposter.
Ibland går utvecklingen en naturlig väg. I dag höjer ingen på ögonbrynen åt en kvinna bakom ratten. Man behöver inte gå längre bakåt i tiden än femtio år för att konstatera att det förhöll sig annorlunda.
Fredspristagaren Malala Yousafzai – den pakistanska flickan som blev skjuten 2012 när hon talade för flickors rätt till utbildning – hade inte blivit människorättsaktivist om inte hennes pappa hade stött och uppmuntrat henne på det sätt som han gjorde.
I samhället i övrigt finns det ändå ingen automatik. Branscher som är kvinnodominerade har lägre löner och också inom andra sektorer där män och kvinnor utför samma arbete kan lönerna för kvinnorna vara lägre.
De forna rödstrumporna kan man kanske slänga. Men Connie Brittons "skönhetsrecept" är nog värt att ta på fullaste allvar.