Tacksamt att fråga om utbildning
Oppositionen väljer utbildningen som den första fråga där man mäter regeringens förtroende. Också den förra regeringen skar i utbildningen.
I går lämnade en så gott som enhällig opposition in den första interpellationen till regeringen Sipilä om nedskärningarna inom utbildningen.
Kristdemokraterna deltar inte, trots att KD uppger att man delar oron för utbildningen. KD anser att tidpunkten är fel och att interpellationen ytterligare spetsar till den spända samhällsatmosfären.
Man kan ge de övriga oppositionspartierna – SDP, De gröna, Vänsterförbundet och Svenska folkpartiet – rätt i att just de sparåtgärder som drabbar utbildningssektorn innebär ett slags paradigmskifte i Finland.
Under den förra stora depressionen i början av 90-talet satsade beslutsfattarna uttryckligen på utbildning och innovationer. Nu gör man tvärtom. Men inte heller den föregående regeringen går fri för även den skar ned ordentligt inom utbildningen. Då ansåg för övrigt Centerns ordförande Juha Sipilä att utbildningen drabbades för hårt.
Det är bestickande att samtliga partiordförande inför valet lovade att skona utbildningen. Det löftet bryter nu regeringspartierna mot. Nedskärningarna drabbar alla nivåer från dagvård och småbarnspedagogik till forskningen på akademisk nivå.
Regeringen har spetsprojekt också inom utbildningen. De får 300 miljoner, vilket är lite jämfört med nedskärningarna. Lärarfacket OAJ har kumulativt räknat ihop precis alla nedskärningar, också indexfrysningar, och på det sättet kommit till att utbildningen fram till 2019 har tre miljarder mindre att röra sig med än nu. Regeringen har ett annat sätt att räkna. Till exempel indexfrysningar räknas bara för ett år, inte för fyra år.
Regeringen vill också reformera utbildningen, bland annat genom att digitalisera den. Det är nödvändigt och bra. Men också digitala inlärningsmiljöer behöver lärare.
Oppositionspartiernas oro är befogad. När de presenterar sina alternativa budgetförslag får vi veta vad de skulle spara på i stället.