En Göteborgshistoria
Mycket kan man säga om regeringen Sipilä, men rädd för att fatta impopulära beslut är den inte. Däremot kan man fråga sig om dess tre vise män varit något föredöme när det gäller att tänka utanför boxen, att själva vara så där härligt innovativa som företag och arbetare borde vara.
För visst är det väl en ganska fantasilös tanke att konkurrenskraften ska öka genom att finländarna – och i synnerhet lågavlönade kvinnor med skiftesjobb – ska börja jobba mer, för mindre ersättning? Tänk om det här med mer arbete inte alls är någon bra idé? Tänk om vägen till framgång i stället stavas arbetstidsförkortning? Jag förstår att fallstudien som följer kan låta som en Göteborgshistoria, en skröna, men jag har hittat den på Göteborgsposten webbplats och den är inte publicerad 1 april (utan 16 april 2015).
Företaget som tidningen berättar om och som infört en sex timmar lång arbetsdag heter Toyota Center i Mölndal och har ett åttiotal anställda, varav ungefär hälften jobbar i verkstaden. För tolv år sedan befann sig bolaget i en krissituation, personalen var pressad och väntetiderna för kunderna flera veckor långa. Att bygga ut verkstaden var alltför dyrt.
Då klurade bolagets ledning ut en annan lösning: Verkstadspersonalen skulle delas in i två skift, och jobba sex timmar varje dag. På så sätt kunde verkstadens öppettider förlängas med fyra timmar.
Man kan föreställa sig att facket anade ugglor i mossan då arbetsgivaren erbjöd en arbetstidsförkortning med två timmar om dagen. Med bibehållen lön. Men vd Martin Banck förnekar alla lömska baktankar:
"Att jobba i en bilverkstad är tungt och vi hade insett att personalen ändå bara orkade arbeta effektivt i sex timmar om dagen. Då fanns det ju ingen anledning att de skulle vara här längre än nödvändigt", säger han till Göteborgsposten.
Lite senare i artikeln tillägger Banck: "Det här är inget vi gör för skojs skull. Vi är en vinstdrivande verksamhet. Vi måste tjäna pengar som alla andra företag."
Förutom att arbetet nu för tiden löper bättre och öppettiderna förlängts, hävdar Banck att personalen mår bättre och att sjukskrivningarna gått ner. En anställd som intervjuas i artikeln säger att han är nöjd med det nya – eller egentligen tolv år gamla – sättet att arbeta. Det enda som är jobbigt är att växla mellan dag- och kvällspassen.
Nyfikenhet och fördomsfrihet är alla innovationers moder. Kanske vore det till och med läge för ett studiebesök, Juha Sipilä, Alexander Stubb och Timo Soini? Ta med Haglund också.