Betygen blir ord
Några önskemål nedtecknade på ett rutigt papper, en lätt känsla av nervositet och tydliga associationer till våravslutningens ödesmättade betygsutdelning. Det högtidliga utvecklingssamtalet med chefen är alla gånger en inte odelat positiv upplevelse.
I sin mest sorgliga form är samtalet den enda gången under ett år som medarbetaren och chefen möts för att utvärdera och diskutera arbetsinsatsen. Det mest förutsägbara resultatet av mötet är att medarbetaren generellt önskar sig mera feedback och gärna en kurs utomlands medan chefen tar tillfället i akt och visar diagram på vart företaget som helhet är på väg. Sällan är bägge parter helt nöjda efter ett klassiskt utvecklingssamtal.
Många företag har därför i decennier sökt nya ersättande former och experimenterat med olika framtidssamtal, medarbetarpromenader och så vidare. Trots nya former kvarstår problemen med att hitta rätt frekvens och ton.
Därför kändes sommarens nyhet från multinationella Accenture extra spännande. Företagsjätten meddelade att de slopar alla utvecklingssamtal från och med nästa år. Den ersättande metoden handlar om att man på kontinuerlig basis utvärderar och bedömer insatser i, under och efter ett enskilt projekt. I och med att Accenture ses som en förebild i personalfrågor väntas många följa exemplet.
Associationerna till skolvärden finns inte enbart på en emotionell nivå. I den nya läroplanen för grundläggande utbildning, som lanseras nästa år, uppmuntras skolorna att införa en helt ny bedömningskultur.
Synen på lärandet genomsyras av att bedömningen av (den aktiva och självständiga) eleven ska bli mångsidigare. Eleven själv ska vara med och ställa upp målen och också delta i utvärderingen av det egna arbetet. Att ge och få mångsidig respons blir en väsentlig del av det dagliga lärandet. Skolorna och Accenture blir på den här punkten nära besläktade.
Bägge nyheterna är ett tecken på att bågarna blir allt kortare i det individcentrerade samhället. Speciellt på en arbetsplats uppstår risken att det sker på bekostnad av långsiktigheten.
Som fenomen är en mångsidig och kontinuerlig utvärdering någonting positivt. Utvärderingen blir i bästa fall mångsidigare och växelverkan mellan parterna blir mer jämbördig. Sannolikt är också att de flesta medarbetare och elever är beredda att axla det här utvidgade ansvaret.
Men för att det här ska lyckas krävs det att lärarna och cheferna är redo att offra sina traditionella roller för att bli närvarande, sporrande coacher. Steget blir i många fall enormt.