Också cykeln är ett fordon

Långt borta, i Vietnam, hade ett fordon i långa tider förkörsrätt framför all annan trafik. Det var cykelrikshan eller cyclon. Förmodligen var det ett kolonialistiskt arv, eftersom här kom någon högre stående person åkande i en soffa med en tjänare cyklandes bakom.

Cyclon har numera tappat i status där, men är en parallell till hur cyklingen i Finland och många västländer på sikt verkar förbli en gynnad och prioriterad trafikform.

Att cykla är naturligtvis bra. Det är ett hälsosamt och ekologiskt alternativ i trafiken och mera borde göras för att skapa fler cykelbanor, rutter och navigeringstjänster. Samtidigt behöver också de som cyklar ha en trafikkultur som noterar att cyklisterna blir fler och att också de behöver ta hänsyn till både varandra och den övriga trafiken.

I Helsingfors har saker och ting gått snett med den aggressiva ton som omger cyklandet. Det är argt teckenspråk mellan cyklister och bilister; arga ringningar och svordomar åt fotgängarna utmed husväggarna i Helsingfors stad.

Ett dödsfall nyligen, som en följd av den här vreden, borde få diskussionen in på nya spår.

Cykeln är inte bara ett frihetsredskap. Den är också ett fordon. Våra bilskolor präntar in hos sina elever att en hastighet anpassad till trafiksituationen är grunden för all trygghet i trafiken. Det behöver man ibland påminna också cyklister om, som i gathörn eller parker inte åläggs några som helst hastighetsbegränsningar.

Kör inte så fort. I tätorterna runtom i Nyland har vi först nu börjat få gång- och cykelleder, där gamla trottoarer är delade för cyklister respektive fotgängare. Här uppstår många farliga situationer.

I huvudstaden har cyklisterna många gånger det trångt och farligt. Men de har också tagit sin plats och skapat en ny, urban cyklistklass som susar fram i en sådan fart att nybörjare rentav drar sig för att åka ut bland dem på en oväxlad, långsam och ranglig Monark.