Ombytta roller
Riksdagsgrupperna laddar upp inför en het politisk höst. I veckan höll SDP:s och Centerns riksdagsgrupper sina sommarmöten.
Riksdagsgruppernas sommarmöten är startskottet för den politiska hösten och ger samtidigt riksdagsledamöterna en möjlighet att besöka en viss region. Det betyder att man träffar vanligt folk, och gör företags- och organisationsbesök.
Efter valet i april, regeringsförhandlingarna och en politiskt händelserik sommar tar den nya politiska verkligheten nu vid på allvar.
De gröna och Vänsterförbundet höll sina möten för tio dagar sedan. Båda är redan ganska vana vid sina oppositionsroller eftersom partierna hann öva sig en tid före riksdagsvalet.
Mest dramatisk är förändringen för Centern, Sannfinländarna, SDP och, sist men inte minst, SFP. De har nya positioner på den politiska kartan och därmed nya roller.
Det syntes klart på SDP:s och Centerns riksdagsgruppsmöten i veckan.
För Centern är det lättare eftersom man nu har makten, som visserligen åtföljs av ansvar. För riksdagsledamöterna betyder det klart mera information i ett tidigare skede av den politiska processen. Det ger också faktiska påverkningsmöjligheter. Samtidigt förestår många svåra nedskärningsbeslut, till exempel inom utbildningen och dagvården. Det är svårt särskilt för de Centerledamöter som vill hålla fast vid partiets tradition av en socialt ansvarsfull politik. Det finns en oro kring hur sparandet slår ut i praktiken. Men det viktigaste för riksdagsgruppen tycks ändå vara att regeringen Sipilä snabbt kommer till skott så att man kan säga att den här regeringen inte bara pratar utan också fattar beslut som faktiskt förändrar Finland.
SDP har haft svårt att komma i gång med sin oppositionspolitik. Varken partiet eller dess ordförande Antti Rinne har varit särskilt synliga under sommaren. Kontrasten till De gröna och Ville Niinistö är bjärt.
Men när Socialdemokraterna nu visar upp sig efter sommaren ser de faktiskt lite annorlunda ut. Partiets stora satsning är en process kring ett avtal om delat ansvar i samhället. Det nya är att SDP inte är sig självt nog utan bjuder in alla som är intresserade.
Det socialdemokratiska inslaget är att man betonar jämlikhet, social enhetlighet och betydelsen av breda överenskommelser.
Processen leds av Lauri Ihalainen, långvarig FFC-ordförande och före detta arbetsminister. Ihalainen personifierar tanken om att komma överens och åtnjuter stor respekt. Vid sin sida har han företagaren Salla Saarinen. Arbetsmarknadsorganisationerna, kyrkan och en del andra frivilligorganisationer uppges redan ha meddelat att de deltar.
Det hela ska utmynna i en vägkarta för Finland i början av nästa år, vars förslag regeringen fritt kan utnyttja. Statsminister Juha Sipilä (C) har ändå redan svarat att förslagen kommer för sent.
Cynikern ser SDP:s breda upplägg som ett spel för gallerierna och det återstår att se hur många som genuint sluter upp.
Men tonen vid riksdagsgruppens möte var en annan än förr. Det är uppenbart att SDP försöker agera konstruktivt. Det är inte utan att man kommer att tänka på Juha Sipilä och hur han förändrade Centerns oppositionspolitik när han blivit partiordförande.
Nästa vecka möts Sannfinländarnas, Samlingspartiets och SFP:s grupper. De förstnämnda har försökt desarmera drevet kring riksdagsledamot Olli Immonen genom att skapa nya uppståndelser. SFP behöver ännu tid för att vänja sig vid sin nya oppositionsroll.