En helt omöjlig ekvation

Regeringen resonemang i flyktingpolitiken och i biståndsfrågor är visionslös och tyder på okunskap om sambandet mellan flyktingfrågor och biståndshjälp. "Vill man inte ta emot flyktingar är det viktigt att man hjälper folk där de bor, allt annat är ologiskt", säger den internationellt erfarna Elisabeth Rehn (HBL 21.8).
Hon har fullständigt rätt. När Finland talar om prioriteringar inom både flyktingpolitiken och det internationella biståndet verkar det närmast som om man skulle vilja både äta upp kakan och ha den kvar.

Allt är ändå inte fel. Att utrikesminister Timo Soini (Sannf) utnämnde riksdagsledamot Pekka Haavisto (Gröna) till sin särskilda representant i regionala organisationer som arbetar med fredsmedling är välkommet. Haavisto har profilerat sig som expert med kännedom om särskilt östra Afrika. Det är också det område han i första hand ska koncentrera sig på.
Som uppgiften är formulerad utesluter det inte en roll för Finland i Syrien eller Afghanistan, om en sådant skulle yppa sig och av Finland bedömas som realistisk.
Det är viktigt att det åtminstone i teorin är ett brett mandat för det finns över fyra miljoner syriska flyktingar i Syriens grannländer och minst 7,6 miljoner hemlösa interna flyktingar i landet.
FN:s säkerhetsråd lyckades nyligen enas om en internationell utredning om de senaste kemiska attackerna mot civila i Syrien. Assadregimen har förnekat att den står bakom attackerna men skuldfrågan är outredd.
Men inga utredningar i världen kan hejda flyktingvågen om inte striderna och dödandet upphör.

När Soini säger att pengar inte är allt inom utvecklingsbiståndet har han rätt på ett allmänt plan.
Men tyvärr ligger det mycket retorik och lite sanning i detta just när det gäller utvecklingsbiståndet.
Utvecklingsbiståndet handlar om återuppbyggnad men också om att förbättra levnadsvillkoren för civila i stater med ett svagt rättssamhälle. Det handlar ofta om långsiktiga projekt där stater, inklusive Finland, är helt beroende av organisationer som har ett formidabelt lokalt nätverk av frivilliga Det har bland annat Röda Korset och Röda Halvmånen samt kyrkan.
Dessa är i sin tur beroende av stöd från staten för återuppbyggnadsprojekt efter omedelbara katastrofer – krig, jordbävningar och översvämningar för att nämna bara några exempel – för att nå resultat. Organisationerna utgår från lokala behov och kan genom sina långvariga lokala kontakter bedöma vad som behövs på vilken plats.
Och undviker därmed det som är onödigt.
För vettiga prioriteringar inom utvecklingsbiståndet borde dessa organisationers strukturer och kunskap tas till vara på ett bättre sätt än man gör nu.

Det är viktigt att inse att kännedomen om förhållandena i ett land, därifrån människorna flyr, borde påverka hur invandrarpolitiken i Finland sköts men också ha sin givna roll i fredsmedlingen och utrikespolitiken.
Inrikesminister Petteri Orpo (Saml) har alldeles rätt i att flyktingproblemet inte kan lösas genom att bara bygga allt högre murar (HBL 21.8). Han talar om Finlands plikt att agera enligt internationella konventioner som vi har skrivit på och enligt EU:s regler om fri rörlighet.
Det behövs mycket mer än så.
Den breda kunskap om andra länder och utveckling som lett till en situation där folk lämnar eller tvingas lämna sina hem finns inte på Inrikesministeriet, hos gränsbevakningen, polisen eller hos utrikeshandelsministern (som också har hand om utvecklingsbiståndet).

Den rätta adressen är Utrikesministeriet. Det är under UM som Migrationsverket borde sortera. Där finns den djupare insikten om läget i de länder därifrån flyktingarna kommer, helt enkelt utifrån en längre tids bevakning.
I samband med utnämningen av Haavisto sade Soini att det är av yttersta vikt i fredsmedling att man förstår sig på lokala kulturer, hur folk i olika länder tänker och varför de tänker så. Soini är alltså inne på rätt spår. Integrationen börjar med kunskap om och förståelse för andra kulturer och länder.
Bara på så sätt kan man till fullo utnyttja den kapacitet invandrare har. För ingen vill vara flykting på livstid, varken i sitt eget land eller i något annat land. Ingen borde heller behöva vara det.
Det är den prioriteringen som borde gälla.