Kanske stegvis mot en nedskrivning

Det mest spännande inför omröstningen i Bundestag i går var hur många som skulle motsätta sig stödpaketet till Grekland på 86 miljarder euro.
På förhand tippades det att mellan 60 och 100 skulle säga nej. Av de närvarande röstade 454 för och 118 mot förslaget medan 18 röstade blankt.
I grunden handlar det om tysk inrikespolitik. Merkel är populär. En liten inskränkning av sin makt fick hon ändå foga sig i för ett par år sedan. På grund av Greklandskrisen kopplades Bundestag in i Greklandsbesluten starkare än förr.
Tyske finansministern Wolfgang Schäuble talade starkt för att Tyskland skulle "gripa chansen" för att bidra till att skapa ett nytt Grekland. Han försäkrade att Internationella valutafonden IMF kommer att komma med, trots att IMF har sagt att man vill vänta med sitt svar till oktober.
Tyskland och många andra euroländer hade velat ha garantier från början för att IMF är med i paketet. Men dem har IMF-chefen Christine Lagarde inte velat ge förrän man ser om Grekland faktiskt förmår uppfylla villkoren.
Lagarde har också sagt att en nedskrivning av en del av Greklands lån är oundviklig. Hittills har bland annat Finland och Tyskland sagt kategoriskt nej till dylika planer.
Men Merkel vill hålla Grekland kvar i euron och EU och än så länge har inte rödpennan kommit fram på allvar. Det är ett helt och hållet politiskt beslut.
Det politiska och det ekonomiska är nämligen två sidor av samma slant, trots att man ibland hävdar att det handlar om två skilda slantar. Också sådana påståenden handlar om politiska beslut.
En nedskrivning av lånen diskuteras öppet och att det på sikt sannolikt går som IMF sagt: att Grekland inte behöver betala tillbaka alla lån till deras fulla värde.
I en analys i tidningen Frankfurter Allgemeine hävdar journalisten och ekonomiexperten Philip Plickert att längre återbetalningstid och ytterligare sänkta räntor de facto innebär en nedskrivning och att euroländernas skattebetalare redan nu axlar en del av Greklands lånebörda.