Se upp för farliga dimridåer

När finländaren Kai Paananen och ryska miljonärer med dubbelt medborgarskap – finskt utöver sitt ryska – hamnar på USA:s sanktionslista är det naturligt att det väcker stor uppmärksamhet.
Det är också förståeligt att Paananens indignation över saken ges utrymme.
Att finländska företags oro över förlorade businessmöjligheter lyfts fram är också naturligt. De senaste turerna i hela Fennovoimabestyret – för att inte tala om själva Fennovoimaprojektet – där finländska företag med intressen i Ryssland hoppade in i slutspurten strax innan man nådde mållinjen visar hur starkt fokus som har lagts på affärsrelationerna med Ryssland.

När ekonomin och politiken hamnar på kollisionskurs ser Finlands utrikespolitik än en gång ut att bli den nationella ekonomins lydiga lakej. Med en viss herr Alexander Dugins ord från i fjol i gott minne – Finland måste välja sin väg (underförstått mellan Ryssland och väst) – växer den obehagliga misstanken att Moskva försöker sno taktpinnen av Bryssel.
Dugin är den ryske presidenten Vladimir Putins ideolog och Rosatom har arbetat hårt och självsäkert för att ro Fennovoima iland.
Det är också belysande att samtidigt som Fennovoimas krystade applåder hördes i Finland meddelade Frankrike att man nu kommit överens med Ryssland om att betala tillbaka köpesumman för de två Mistralfartyg som Frankrike beslöt att inte leverera på grund av EU:s sanktioner och händelserna i Ukraina.

Eftersom Finland ligger där det ligger är det också naturligt att Östersjöområdet står i fokus, inklusive öarna Åland och Gotland. Åland är demilitariserat och neutralt, Gotland har bara varit tillfälligt demilitariserat i praktiken, och ingalunda neutralt.
Gotlands betydelse för försvaret har ökat och militär närvaro återinförs.
Ukrainakrisen ser inte ut att lösas inom överskådlig framtid. I veckan strandade ytterligare ett försök att nå en överenskommelse mellan Ukrainas regering, separatisterna i östra Ukraina och Ryssland om att inrätta en 30 kilometer bred demilitariserad buffertzon mellan de ukrainska styrkorna och de Rysslandstödda separatisterna.
Rysslands veto mot den FN-resolution om att tillsätta en tribunal för att utreda skuldfrågan i nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH 17 i juli i fjol har inte ökat förhoppningarna.
På basis av en preliminär utredning vädjade Nederländerna till Ryssland att inte stjälpa resolutionen. Elva av säkerhetsrådets femton medlemmar röstade för förslaget – Kina, Angola och Venezuela lade ner sin röst – men eftersom Ryssland är ett av de fem länder som har vetorätt föll förslaget.
Alla planets passagerare, de flesta holländare, och hela besättningen omkom, sammanlagt 298 personer. Alla civila.
Ryssland vill vänta till oktober när den slutliga rapporten är klar. Men det finns redan nu tillräckligt med bevis för att planet bröts itu i luften efter att ha blivit beskjutet från marken och det område som kontrolleras av separatister,

Det är lätt hänt att akuta kriser i vårt närområde – för dit måste kriget i Ukraina räknas – fungerar som dimridåer eller skygglappar. Vi är så upptagna med utvecklingen i vårt omedelbara närområde att vi inte ser det vidare perspektivet.
Vi borde höja blicken mot norr.
I veckan gjorde Ryssland formellt anspråk på ytterligare områden i Arktis. Det handlar om ett 1,2 miljoner kvadratkilometer stort område som sträcker sig ända till Nordpolen. Det ställer Ryssland på kollisionskurs med Danmark, som i fjol gjorde anspråk på delar av samma områden.
Också Norge, Kanada och USA kan göra anspråk på delar av detta område.
Det blir FN:s sak att avgöra tvisten som handlar om hur tillförlitliga de vetenskapliga bevisen för hur långt respektive stats landsockel sträcker sig under isen och vattnet.

Här ligger fröet till en dragkamp vars följder hänger starkt samman med ekonomi och politik. Området sägs ha över framtida 150 oljefält och cirka 600 gasfält samt nickel- och guldfyndigheter. Entydigt är det inte, skeptiska forskare är inte är lika säkra på att det ska bli ekonomiskt lönsamt att utvinna fyndigheterna.
Att Ryssland vill säkra sina ekonomiska intressen med militära medel har landet aldrig förnekat, tvärtom. När Ryssland och väst står längre från varandra än på länge vore det viktigt att inleda en dialog för att undvika ett skärpt motsatsförhållande också i norr.

RÄTTELSE: I ledartexten Se upp för dimridåer (HBL 9.8) fanns ett fel. Ryssland gör anspråk på ett 1,2 miljoner, inte miljarder, kvadratkilometer stort område. Felet har rättats i webbartikeln. HBL beklagar felet.