Politiska beslut mot politiskt våld
Centern och Samlingspartiet bör kräva att Sannfinländarna klart tar avstånd från allt samröre med Finlands motståndsrörelse.
Om sambandet mellan ord och handling före lördagens händelser i Jyväskylä var oklart så tydliggjorde Finska motståndsrörelsens systematiskt planerade våld mot människor på gatan och i ett varuhus i Jyväskylä tyvärr saken.
En liten rekapitulation av anknytande händelser är på sin plats. I mitten av juni lade Olli Immonen, riksdagsledamot för Sannfinländarna från Uleåborg och ordförande för den finsk-nationalistiskt sinnade organisationen Suomen Sisu ut en bild på Facebook där han vid Eugen Schaumans grav poserar tillsammans med flera medlemmar av Finska motståndsrörelsen. I slutet av juli skrev Immonen en FB-uppdatering mot multikulturalism. Han använde ett språk som förde mångas tankar till Anders Behring Breiviks manifest och andra nynazistiska tongångar.
Många reagerade, också Sannfinländare. Sannfinländarnas ordförande, utrikesminister Timo Soini var länge tyst. Sedan uttalade han sig för Ilta-Sanomat, men utan att säga så mycket. Han höll med riksdagsgruppens ordförande Sampo Terho om att Immonen skadar partiet och han sa att Olli Immonen kommer att "borstas ordentligt" av riksdagsgruppen. Det blev också klart att Soini har ändrat ledarstil. Tidigare har han varit tydlig med att han leder partiet, och att han gör det framifrån. Nu heter det att riksdagsgruppen och ledamöter i ledet inte är hans sak, och att partiet ska mogna och inte vänta sig att Soini tar i allt.
I slutet av förra veckan, före lördagens våld, slog statsminister Sipilä fast att riksdagsledamot Immonens skriverier inte påverkar regeringssamarbetet.
Särskilt efter Jyväskylähändelserna kan man inte argumentera så. Olli Immonen har stoltserat med sitt poserande med medlemmar av Finska motståndsrörelsen. Han har därmed visat att de åtminstone till delar har samma världssyn. Immonen och hans gelikar för en katt-och-råtta-lek och uttrycker sig så att man inte ska kunna beskylla dem för nynazistiska åsikter samtidigt som de skapar ett mycket hårt attitydklimat som är avtrubbande och kan leda till våldshandlingar.
Efter våldshandlingarna i Jyväskylä har Timo Soini i sin blogg på ett allmänt plan tagit avstånd från allt våld. Och Olli Immonen har via Facebook meddelat att han inte har något med Jyväskylähändelserna eller Finska motståndsrörelsen att göra. Det är förstås bra. Men det räcker inte.
Om Sannfinländarna verkligen inte vill förknippas med Finska motståndsrörelsen och deras metoder kan man inte acceptera partimedlemmar som på ett eller annat sätt vänslas med de här krafterna.
Matias Turkkila, chefredaktör för Sannfinländarnas partiorgan Suomen Uutiset föregår med gott exempel. Han skrev på Facebook att han inte vill ha något med Finska motståndsrörelsen att göra och anser att sannfinländare som stöder motståndsrörelsen eller samarbetar med den bör avskedas.
Centern och Samlingspartiet måste reagera om Sannfinländarnas partiledning inte följer Turkkilas uppmaning. Politiskt våld och flörtande med organisationer som idkar politiskt våld kräver politiska beslut. Våldet måste kvävas i sin linda för att inte sprida sig, och också för att hindra de radikalaste motståndarna att gripa till våld.
Hitler berättade inte på förhand om alla våldshandlingar som skulle komma. Historien visar att våldet trappas upp stegvis. Därför måste alla demokratiska krafter säga ifrån genast.