Respons, påverkan, demokrati
Ett sätt att påverka sin närmiljö är att lämna in förbättringsförslag till myndigheter. Det behövs flera och nya sätt att påverka.
Nätet gör det enkelt att reagera och i Helsingfors utnyttjas möjligheten. Stadens strategiprogram slår fast att man vill att invånarna ska vara delaktiga i stadsplaneringen och andra frågor. Möjligheten att ge respons ses som ett sätt att utöka demokratin och den finns för alla stadens verk. Målet är att den aktiva invånare som har skickat in ett förslag eller klagat på något ska få svar av tjänstemännen inom fem dagar.
Särskilt i stora städer som Helsingfors, Esbo och Vanda framstår den kommunala demokratin som avlägsen. Beslutsfattarna i Helsingfors uppfattas antagligen som lika distanserade som de nationella beslutsfattarna i riksdag och regering.
Ändå är just den egna kommunen eller staden grundenheten i demokratin. För att demokratin ska fungera och uppfattas som legitim vore det viktigt att påverkningsmöjligheterna är och uppfattas som reella.
Då det gäller att utveckla kommunerna och den kommunala demokratin tänker den nya Centerledda regeringen på ett helt annat sätt än den förra. Kommunreformen kom av sig redan långt före riksdagsvalet i april men medan reformen ännu hade någon slags livskraft innehöll den intressanta element med tanke på demokratin.
Närdemokrati är ett begrepp som uppfattas väldigt olika. I värsta fall används närdemokrati som synonym för uppifrån kommande arrangemang där man nästan med tvång försöker få människor att pyssla med olika projekt, men utan att ge dem reella påverkningsmöjligheter. I sådana fall missbrukas ordet demokrati och syftet motverkas.
Närdemokrati kan också vara något helt annat. Det kan vara brukardemokrati, där till exempel föräldrar till dagisbarn aktivt deltar i att styra och utveckla daghemmet. Det kan vara stadsdelsdemokrati eller kvartersprojekt för en bättre miljö.
Småningom, men alltför långsamt, går vi över till att se att folk är experter i sin egen vardag och miljö. Människor har en stor kunskap som det är klokt att ta tillvara. Det gör man genom att ge ansvar och ta människor på allvar. Samtidigt motverkar man i bästa fall olika populistiska tendenser.
Många var glada över att regeringen Katainen-Stubbs kommunreform aldrig kom till skott. Det skulle ha betytt kommunsammanslagningar och många små kommuner hade försvunnit som fristående enheter. Rädslan och misstron var befogad. Ändå är det synd om arbetet för att utveckla nya sätt att påverka och delta inte går vidare.
Den nya kommunallagen arbetades fram som en del av kommunreformen och trädde i kraft för tre månader sedan. Den ger kommunerna möjlighet att införa utökad demokrati, men lagen förpliktigar inte kommunerna att göra det.
Det verkar som om varken beslutsfattarna eller tjänstemännen i kommunerna sist och slutligen skulle vara särskilt intresserade av att införa nya möjligheter för invånarna att påverka. Ändå är det en målsättning som många kommuner, bland dem alltså Helsingfors, har omfattat.
Särskilt inom det så kallade metropolområdet, som kräver en helhetssyn när det gäller bostäder, trafik och markanvändning kunde totalt nya kommunarrangemang faktiskt minska distansen mellan invånare och beslutsfattande.
I metropolutredningen, som trion Mikko Pukkinen, Cay Sevón och Matti Vatilo överlämnade i december i fjol, föreslogs en metropolstad som tar hand om de storskaliga frågorna. Samtidigt skulle man skapa 15 till 20 så kallade hemstäder, med ansvar för viktiga närtjänster som dagvård, skola och bibliotek. Hemstäderna föreslogs antingen ha ett eget folkvalt kommundelsfullmäktige, eller kommundelsnämnder som metropolstadens fullmäktige skulle ha utsett.
Men såväl metropolutredningen som förslaget om metropolförvaltning förföll.
Nu håller kommunerna andan och väntar på vad vårdreformen kommer att innebära. Vi vet att regeringen Sipilä har gått in för regionala vårdområden, maximalt 19 stycken, som ska få ansvaret för social- och hälsovård. Beslutsfattarna ska väljas i direkt folkval. Det innebär att kommunerna avstår från en av sina viktigaste uppgifter och ungefär hälften av de pengar man förfogat över. Det är en totalt ny situation. Ändå vore det klokt att inte ta paus i att utveckla invånarnas påverkningsmöjligheter, i stort och i smått. Det man själv kan påverka tar man också ansvar för.