Mikael Kosk: Ord och handling
Olli Immonens grundstötning kan vändas till någonting positivt med att hela samhällsdebatten blir noggrannare med vad som avses när ord som mångkultur används.
I en intervju för Sannfinländarnas nätorgan Suomen Uutiset försöker partiets omstridda riksdagsledamot Olli Immonen gjuta olja på vågorna med att säga att han kämpar för sina mål bara med politiska medel och på demokratisk väg. Som nationalromantiker säger han sig vara van vid att använda pompösa ord.
Så enkelt kan det inte gå att komma undan ansvaret för ord som kan tolkas som angrepp på andra människor, deras värderingar och kultur. Ord är handling och i vissa fall är ord också våld. Det är ett missförstånd att våldet bara skulle handla om övergrepp på andra människors kroppsliga integritet. Ordens våld har samma syfte att bryta ned andras integritet och tvinga dem att underordna sig angriparens syften.
Efter Anders Behring Breiviks dåd i Norge finns ingen risk att en viss sorts krigiska metaforer med en starkt nynazistisk och rasistisk anstrykning skulle passera som "bara" ord. Den massiva motreaktionen mot Immonens uttalanden på Facebook visar att känsligheten för okänslig retorik som skapar splittring har ökat. Människor är inte så avtrubbade att de skulle uppfatta Immonens språkbruk som normaliserat.
Immonen är ordförande för den nationalistiska organisationen Suomen Sisu. Den har tidigare under Immonens tid som ordförande deklarerat att det mångkulturella tänkesättet såsom misslyckat ska kastas i skräpkorgen. Den formuleringen väckte ingen större uppståndelse, men när Immonen skruvade till sina språkbilder och talade om mångkulturalismen som en mardröm som snart ska spricka i miljoner små bitar, kom det kollektiva uppvaknandet till vilken agenda Suomen Sisu i grund och botten driver.
Suomen Sisu har sagt sig ha beredskap att inrätta gatupatruller på områden där den ser problem. På organisationens sommarläger har det förekommit övningar i skjutning och självförsvar. Man undrar vilket syfte den sortens träning haft och vad volontärpatrullerna på gatorna riktigt skulle åta sig. Är det hundraprocentigt säkert att det bara är parlamentariska tillvägagångssätt Immonen har i åtanke?
Det är ännu värre att angripa en utpekad folkgrupp än att likt Immonen göra den allmänna mångkulturen till måltavla. Hans grundstötning kan vändas till någonting positivt med att hela samhällsdebatten blir noggrannare med vad som avses när ord som mångkultur används. Grumliga fiendebilder är det sista som behövs; ett sakligt och konkret språkbruk hjälper att öppna upp också svåra frågor. Då kan man också vara säker på att ordet kamp hänför sig till demokratiska och inte någon annan sorts metoder.
Mikael Kosk
är publicist och tf. debattredaktör.