Högt spel i Karelen

Om naturen var orörd skulle det flyta 600 000 liter vatten i sekunden från Saimen till Ladoga. Det gör vattnet däremot inte, utan här kring den finsk-ryska gränsen har flödet dämts upp och en stor del av Finlands energiindustri en gång uppstått.

De två sista stora finska kraftverken här blev klara så sent som 1937 och 1944; i Enso (numera Svetogorsk) sjöng Tampellaturbinerna i bara en månads tid innan de den sista krigssommaren monterades ner för att forslas i skydd för sovjetoffensiven. I fredsslutet drogs gränsen så att tre större kraftverk blev på den ryska sidan.

Har nostalgin varit svår eller nationalismen stor har finländare i olika ordalag önskat sig Karelen igen. Förnuftssvaret har oftast varit att det i så fall ska ske genom ekonomiskt samarbete över den ryska gränsen.

Nu kan det gå så. Statsdominerade Fortum (fram till 1998 Imatran Voima, efter den mäktigaste av de karelska forsarna) spelar högt om aktiemajoriteten i det ryska energibolaget TGK–1. Bolaget har ett tiotal vattenkraftverk, bland dem kraftverket i Rouhiala, som sovjetministern Molotov en gång ritade hem till sin sida av bordet.

Fortum har sagt att man vill ha 60 procent av sin energiportfölj i vattenkraft – utbyggd vattenkraft är det största och förmånligaste av gröna plus när det gäller förnybar energi.

Fortum har investerat stort i Ryssland, när landets energisektor auktionerades ut bit för bit. Miljarder har plöjts ner så att till och med härdade ryska oligarker häpet ska ha lagt ner sina egna kort i pokern. Om det hela blir en motsvarighet till Stora Ensos katastrofala fjärrsatsningar i Nordamerika återstår att se.

Ett triangeldrama krokas dessa veckor upp på en affär där Fortum försöker pressa den ryska parten på att få aktiemajoriteten i TGK-1, mot att hjälpa ryska minoritetsintressen i kärnkraftsbolaget Fennovoima att komma i gång med en ryskbyggd reaktor i Pyhäjoki.

Finländsk energidebatt verkar ständigt gå ut på om, när och var nya kärnkraftverk oundvikligen ska byggas.

I Nyland har man hoppet eller farhågorna – hur man nu vill se det – att om det blir en slutlig krasch för Fennovoima, ett 200 miljoner euros Hiroshima av krossade förhoppningar i statsrådet den 6 augusti, så innebär det att det småningom i stället växer upp nya Fortumreaktorer i Lovisa.

Så snabb ska man inte vara. Nya kärnkraftverk i Finland har många osäkerhetsfaktorer att vägas mot. Så har också Lovisa stad nyligen resonerat (ÖN 17.4), när stadens framtidsstrategi görs upp utan kärnkraft. Det är inte för att staden vill det, men för att det kan bli så.

Energifolk påminner om hur outforskade möjligheterna är i fråga om att handla och överföra elenergi inom EU. Just nu köper vi in 21 procent av elenergin, övervägande nu från Norden. Den kritiserade importen från Ryssland har minskat; elbolagen där får bättre betalt för sin el hemma än utomlands.

Fortums strategi under en ny vd i höst kan innebära att bolaget fortsätter att satsa på förnybart. I energispektret vet man att vind-, sol- och eventuell vågenergi kommer att ge ett tillskott. Det kommer aldrig att ersätta annan baskraft, men dess andel i framtiden är öppen.

Finländsk energidebatt behöver därför kunna lämna den oriktiga och smått okunniga bilden av hur förnybara energiformer skulle stå i motsättning till tung baskraft som kärnkraft. Det är viktigare att kunna se att, och hur, de kompletterar varandra i en tårta där alla lager kan och behöver produktutvecklas var för sig.

Energipolitiken behöver också bli mera öppen. Den är runtom i världen rentav en märklig skymningszon, ett undantag i politiken.

Järnladyn i väst, Tysklands Angela Merkel kan ha tävlingsseanser med Rysslands Vladimir Putin om vem som i det spända världsläget blinkar först. Men samtidigt har rysk gas flödat som hittills mellan länderna i ett rör på bottnen av Finska viken.

Det finländska statsetablissemanget är på ytan med om EU-sanktionerna mot Ryssland och har suttit och sett folket bli ständigt mera ryskkritiskt. Men samtidigt reser den första ministern ur den nya regeringen till Ryssland i energifrågor, som näringsminister Olli Rehn (C) precis gjorde.

Vad som sker i kulisserna när det gäller energi i Finland behöver avhandlas öppnare. Först då får vi också en kunnigare och bättre debatt.

– – –

Rättat onsdag kl. 20.20 - siffrorna över importerad el.

Du kan också ta del av källmaterial som har använts för ledartexten här (klicka).