Paus för linjemätningar
Oppositionspartierna rör sig som mellan orkesterns låtar på sommardansen och funderar vem de ska bjuda upp härnäst.
Elva veckor har gått sedan Finlands partiledare kom ut ur stora utskottets sal i riksdagen, röda om kinderna. Valsegraren Juha Sipilä (C) hade meddelat vem som skulle sitta i regeringen, och vice versa i farstun, framöver.
Sedan dess har våra nya oppositionspolitiker försökt hitta sin roll. Vid sommarens dödtid i medierna har de gjort sina utspel och rest till Finlandsarenan för att höras och synas. Oppositionspartierna rör sig just nu som mellan orkesterns låtar på dansgolvet, osäkra på vem de ska bjuda upp härnäst.
SFP:s Carl Haglund, civil efter 1 058 tjänstgöringsdygn som försvarsminister, åkte häromkvällen på "oppositionsseglats" i en av våra finlandssvenska vikar i Borgå skärgård.
Det politiska läget i republiken gick igen i vädret. Ett lågtryck rörde sig över Finlands sydkust österut. På Finska viken förekom måttlig sjögång och vinden var till väst vridande – nu talar vi alltså om vädret – och under kvällen förekom lokalt regn.
I valdebatterna före valet satt SFP ofta i värdefrågor i samma båt som de rödgröna. I ekonomisk politik var partiet däremot ett kostnadsskärande högerparti i par med Samlingspartiet. Haglund hade gärna tagit en post nära statsfinanserna efter valet; hur han hade balanserat budgeten till skillnad från tre äss-regeringen hade man så här efteråt gärna hört.
I oppositionen visar SFP inga tecken på att lämna styrbords högerreling – Haglund debatterar gärna med vänsteroppositionens Antti Rinne (SDP) och Paavo Arhinmäki (VF).
Valmatematiken gav De gröna en valframgång och de har nu redan synkontakt med socialdemokraternas ryggtavla längre fram. Opinionsstödet ligger över 11 procent, bara tre procentenheter efter SDP:s 14.
I riket har De gröna redan haft sin finalist i presidentvalet; lokalt tävlar man till exempel i Helsingfors om att vara störst i stadsfullmäktige. En kortare flirt med mera högergrön ekonomi är förbi och partiet låg i valet moderat till vänster om mitten. Partiets Ville Niinistö tar i dag oftast hem spelet som mest lysande stjärna i oppositionen.
SDP är under sommaren ute i terrängen med politiska fjärilshåvar och andra fångstredskap. SDP satsar nu, helt riktigt, på dialog med företagarna. De har av tradition aldrig stått till vänster i Finland, även om många till utkomst, arbetsvillkor och risker många gånger är det nya arbetande folket.
Partiet talar nu om "att skapa sitt eget välstånd", men signalerar samtidigt stöd för medborgarlön. SDP talar om förenklad omsorgsbyråkrati och "smartkonton" där våra utkomstfördelar och avdrag räknas i realtid. SDP uppträder ofta inför publik som riddaren i alla utsattas kamp med byråkratin, medan partiet väl snarast självt har avlat fram omsorgsbyråkratins många tålamodsprövande hydror.
Vänsterförbundets något turneringströtta Paavo Arhinmäki håller vänsterlinjen. Om stjärnskottet Li Andersson blir vald till att ta hans plats under de kommande fyra åren skulle det personbytet inte rucka partiets linje särskilt mycket.
Kristdemokraterna väljer ny ordförande vid partimötet om en månad – mellan rutinerade allmänpolitikern Sari Essayah och förkämpen för samvetsfrihet i abortfrågor Sari Tanus.
Under sommarens Greklandskris har partiet tagit en sträng och inte så lite populistisk roll – trots att KD-politik sägs bygga på en etik som varje vecka upprepar hur man bör förlåta andras skulder som man själv, existentiellt, blivit förlåten.
Det sägs ofta att partierna för mycket liknar varann. Ändå borde KD, motsägelsefullt nog, kunna vara tydligare i debatten i just sådana frågor som också andra partier diskuterar.
Familj och social omsorg är stora teman bland väljarna och partiet kunde, med politikerveteranen Päivi Räsänen i bakgrunden, vara ett genuint och kunnigt alternativ. Nu förlorar man ofta styrfart kring påstått kristna nischfrågor som mest tillfredsställer den innersta ringen bland anhängarna.
På sista raden kan man notera att den som har haft allra svårast att orientera om sig är protestledaren sedan 18 år, Timo Soini (Sannf). Hans invanda gläfs, nu i rollen som utrikesminister, blir allt mer fel och bakvänt.