Microsofts förlust, Nokias vinst
Mobilerna blev en miss för Microsoft. Nokia vann, men tusentals jobb går förlorade. Kostnadsnivån i Finland spelade ingen roll.
Nokia gjorde en lysande affär när man sålde den svårt förlustbringande mobiltillverkningen till Microsoft. Nokia använde pengarna för att stärka sin ställning inom nätverkssektorn, där företaget nu hör till de ledande i världen. Den marknaden är inte alls lika trendkänslig som mobilerna, däremot krävs det naturligtvis teknologisk spetskompetens.
Den nya generationen av mobil kommunikation kräver nätverk som ser till att apparaterna har kontakt med varandra. Framtiden handlar om "sakernas internet" där brödrosten kommunicerar med kylskåpet, enligt ett populärt exempel. Till det behövs inga mobiler.
Microsofts vd Satya Nadella antas ha varit emot affären med Nokia, hans fokus ligger vid molntjänster, och han vill göra Microsoft till ett renodlat servicebolag utan egen hårdvara.
Vältaligheten flödade i september 2013 när Microsofts dåvarande vd Steve Ballmer och Nokias styrelseordförande Risto Siilasvuo presenterade affären. Det finländska kunnandet var en viktig resurs som i händerna på världens ledande programvaruföretag skulle generera nya framgångar.
Det blev ingenting av det. Ett år efter affären avskedade Microsoft 18 000 anställda världen över, många av dem tidigare Nokiaanställda. Nu lägger Microsoft om hela sin mobilstrategi, i Salo avslutas utvecklingsverksamheten och tusen personer får gå.
När ett globalt jätteföretag gör en misslyckad investering drar man inte ut på tiden med att rätta till den.
Nedläggningarna betyder att upp emot 2 300 anställda mister jobbet i Finland. Microsoft avskedar sammanlagt 7 800 anställda i den här operationen, nästan en tredjedel i Finland. Längre än så behövdes inte det unika kunnandet som Microsoft betalade 5,4 miljarder euro för.
Tre allvarliga ministrar, statsminister Juha Sipilä, C, näringsminister Olli Rehn, C, och arbets- och justitieminister Jari Lindström, Sannf, utlovade en tilläggsbudget med stödåtgärder i synnerhet för det hårt drabbade Salo.
Sipilä uppmanade de avskedade att bli företagare, och pekade på goda erfarenheter från sin hemtrakt Uleåborg.
Olli Rehn krävde samhällsansvar av Microsoft, och undrade hur det blir med planerna på en stor datacentral.
Regeringen som vill stödja företagsamheten måste nu gå från program till handling, men nystartade företag som uppstår efter en stor nedläggning behöver framför allt stabila kunder.
Salo behöver en Meyer, konstaterades det i en kommentar i Turun Sanomat. När Meyer Werft från Tyskland tog över det utdömda varvet i Åbo dröjde det inte många månader innan orderböckerna fylldes för många år framåt.
Microsofts misslyckande och Meyers framgångar ger nya element i höstens ekonomisk-politiska strategibygge.
Mantrat är att kostnadsnivån i Finland är alltför hög, som en följd av några löneavtal kring 2008.
Men varken samhällsfördrag, längre arbetstid eller nollavtal hade förhindrat Microsofts nedläggningar.
På motsvarande sätt avskräckte kostnadsnivån inte Meyer Werfts satsning i Åbo.
Kostnadsnivån är inte den enda orsaken till den långa ekonomiska kräftgången.
Köpkraftsförlusten när mer än 300 000 konsumenter har övergått från lön till arbetslöshetsbidrag blir en allt större broms för ekonomisk tillväxt.
Om både regeringen och näringslivet enbart fokuserar på kostnadsnivån är risken stor att man är lika enögd som ledningen för det gamla Nokia som inte såg att mobilerna hade hamnat i en helt ny omvärld.