Orolig vecka för Grekland, och euron
Grekland vill hålla euron, men mycket hinner hända före söndagens folkomröstning.
På måndagen försökte EU och de europeiska institutionerna få ett grepp om följderna av Greklands överraskande besked sent på fredagskvällen om folkomröstningen på söndag. Både statsminister Juha Sipilä, C, och finansminister Alexander Stubb, Saml, sade att det viktigaste nu är att se till att krisen inte sprider sig till hela det europeiska finanssystemet. De första reaktionerna tyder på att finansmarknaderna avvaktar än så länge.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker meddelade att kommissionen inte lägger fram några nya bud, men att man är redo att fortsätta förhandla om Grekland vill det.
I morgon går tiden ut för Grekland att betala en amortering på 1,6 miljarder euro till Internationella valutafonden IMF. Om Grekland inte betalar, vilket verkar så gott som säkert, startar en process där landet förklaras betalningsoförmöget.
Men om stödprogrammen startas upp igen kan den processen, som är ganska långsam, antagligen stoppas.
Den grekiska vänsterregeringen har konsekvent framställt landet som ett offer. Premiärminister Alexis Tsipras och hans parti Syriza kom till makten i valet i januari med löftet att det nu är slut på åtstramningar, nedskärningar och förödmjukelser.
I slutet av fjolåret såg man en ljusning för den grekiska ekonomin, statsekonomin stabiliserades och visade till och med ett överskott när man inte räknade in lånekostnaderna. I ett skede talade man till och med om att Grekland kunde frigöras från stödprogrammen.
Krishanteringen var hård, men liknande program gav resultat i Irland, Portugal och Spanien. Länderna blomstrar inte, men de är på rätt väg.
Tsipras regering har förhandlat hela året, i februari fanns ett avtal, men EU-sidan anser att den grekiska regeringen inte uppfyller sin andel.
Efter meddelandet om folkomröstningen verkar det klart att Tsipras och hans regering knappast ens tänkte vidta några allvarligt menade reformer. Folkomröstningen där regeringen ber medborgarna rösta nej var den avgörande bekräftelsen på det scenariot.
Frågan är förstås vad grekerna ska rösta om, fredagskvällens förhandlingsbud gäller inte längre och stödprogrammet löper ut i dag.
En del av den självbild som många greker har av krisen, och som Tsipras också underblåser, är att Tyskland och andra kreditgivare förolämpar den grekiska demokratin genom att kräva åtgärder som grekerna har sagt nej till genom att välja Syriza till makten.
Grekerna kan säga vad de tycker om stödprogrammen och reformerna, men de kan inte bestämma vad väljarna i kreditgivarländerna tycker.
Tyskland har finansierat Grekland med 80 miljarder euro, en fjärdedel av en tysk årsbudget. De grekiska ledarna ser inte myntets andra sida. Hur ser processen ut i långivarländerna?
Vilket mandat har deras regeringar fått av sina väljare när det gäller att satsa skattemiljarder på att hålla Grekland flytande?
"När man är en tiggare får man inte bestämma själv", säger Despina Trivolis på Huffingtonpost.gr till danska Politiken.
Grekland vill vara kvar i eurozonen. Landets parlament hade antagligen godkänt EU:s senaste bud, men då hade Tsipras blivit tvungen att söka stöd hos oppositionen. Men i stället valde han folkomröstningen.
I dagens läge, utan att det finns ett konkret bud att ta ställning till, blir det en omröstning om Greklands framtid i euron.
Juridiskt är det helt möjligt för ett land att lämna euron, men de politiska följderna är oöverskådliga, både för landet självt och för hela eurosystemet, och i förlängningen för hela EU.
Grekerna kan säga ja till euron, men enligt all politisk logik väljer de i så fall bort den regering som utlyste omröstningen.
Med stängda banker, störd betalningstrafik, uttagsautomater som blir allt tommare är frågan hur de grekiska väljarna ser på läget när det blir dags att gå till urnorna på söndagen.
Vilka krafter väcks till liv under en vecka med växande kaos och kanske kravaller och oroligheter?