Andra styr, Finland balanserar
Kopplingen mellan ekonomi och försvars- och säkerhetspolitik ska inte ignoreras.
Oron över den militära upptrappningen i Finlands närområde är befogad. Men det är inte mycket annat vi kan göra än hoppas på den avskräckningseffekt som verkar vara syftet med att placera "för tillfället" permanenta Natostyrkor i sju länder i östra Europa och USA:s utfästelse att vid behov ge luftskydd åt dem.
Nato vill inte ha en direkt militär konfrontation med Ryssland. Genom att fördela ett mindre antal styrkor över flera länder vill man signalera att det uttryckligen handlar om beredskap.
Sedan får man bara hoppas att Rysslands president Vladimir Putin menade vad han nyligen sade i en intervju för en italiensk tidning: att ett plötsligt anfall mot Nato vore vansinnigt.
Trots hans förtäckta hot om bruk av kärnvapen. Trots hans uppmärksammade uppmaning till Finland att hålla sig neutralt. (Finland är inte neutralt utan icke militärt allierat. Skillnaden är väsentlig, trots att den ryske presidenten inte brydde sig om att vara mer preciserad i sitt uttalande.)
Man kan resonera på olika sätt kring USA:s, Natos och Rysslands drag i det pågående nervkriget. Natomotståndarna drar en suck av lättnad över att Finland inte behöver ta ställning till en eventuell begäran av Nato om placering av styrkor vid vår östgräns – eller vid baser i Finska viken.
Natomotståndarna kan motsätta sig alla planer på Natostyrkor i vårt närområde hur mycket de vill. Men påverka kan Finland inte, av den enkla anledningen att vi inte är medlemmar i alliansen. Det kan verka paradoxalt, men enda sättet att försöka avstyra sådana planer är medlemskap.
Natoivrarna upplever förmodligen en växande känsla av obehag av helt andra orsaker. De befarar att Finland plötsligt hamnar i kläm mellan två, Nato och Ryssland, om situationen ytterligare skärps. Det är inte en helt obefogad oro.
Kommendören för försvarsmakten Jarmo Lindberg, sade redan i fjol somras på Suomi-areena i Björneborg att en av hans främsta uppgifter kommer att vara att se till att Finland har styrkor för alla situationer.
Kärnan i hans budskap var den allt kortare tidsaxeln. Rysslands annektering av Krim och målmedvetna inblandning i östra Ukraina väckte insikten om att nya krav ställs för försvarets trovärdighet.
När man förr räknade med att krig inte uppstår över en natt eller ens några månader, förstår man nu att det kan handla om bara dagar eller timmar.
De snabbinsatsstyrkor som enligt Helsingin Sanomat (25.6) nu rekryteras ska ses i skenet av detta.
Men säkerhet handlar inte bara om styrkor och militär förmåga. Finland är rågranne med ett stort land som länge öppet och målmedvetet kopplat ihop sina ekonomiska intressen med militärt försvar. När Nord Stream-ledningen byggdes för ett par år sedan sade Ryssland klart och tydligt att man kommer att skydda gasledningen med militära medel om det behövs.
I Arktis gäller samma sak.
I kampen om herraväldet i Ukraina har Ryssland stängt och öppnat gaskranen, höjt och sänkt priset med ett enda mål i sikte: sitt eget inflytande över Ukrainas beslut.
I en färsk rapport av tankesmedjan CEPA (se även nyhetsidorna) sägs det att Finnairs businessplan som bygger på att kunna utnyttja ryskt luftrum för flygningar till Asien innebär allvarliga risker. "Kostnaderna för överflygningarna kan höjas med ett enda penndrag", heter det i rapporten.
Mot bakgrunden av detta är det förvånansvärt lite kopplingen mellan ryska intressen i att bygga kärnkraft i Finland och den ryska militära säkerhetsdoktrinen diskuteras.
Skulden för otydlighet kan inte läggas på Ryssland.
När Putin för flera år sedan dök upp på ett Östersjöseminarium i Helsingfors som handlade om miljön, var hans enda budskap att han ville att visumfrihet mellan EU och Ryssland ska införas så fort som möjligt. När president Sauli Niinistö reste till Moskva för att – enligt vad presidenten själv sade före sin avresa – diskutera Ukraina och höra sig för hur Putin ser på konflikten och möjliga lösningar, ville Putin bara diskutera en ny reaktor i Lovisa.
Också Fennovoima handlar om säkerhet och försvar. Av bolagets självsäkra uttalanden att döma verkar det som om man skulle veta att Fortums villkor kommer att uppfyllas.
Beslutet om Fennovoima handlar inte om neutralitet, ekonomi eller ens miljöpolitik. Det är ett i högsta grad utrikes- och säkerhetspolitiskt beslut där Rysslands intressen styr.
Det är vi som tiger om beroendet, inte Ryssland.