Fokuserad krishantering kan vara bra
Det behöver inte vara enbart negativt att anslagen för krishantering skärs ned. Men risken för brist på smidighet finns.
Krigen på Balkan för tjugo år sedan gav begreppet krishantering en ny innebörd. Nu skulle det handla om att inte bara försvara freden (som egentligen inte fanns) utan också att agera mera aktivt för lösningar som snabbare skulle göra slut på pyrande konflikter.
En central komponent var det gemensamma projektet med Nato. Den så kallade byggnadsbataljonen som skickades till Bosnien 1996 var det första försöket inom ramen för detta nya koncept, en Natoledd fredsförsvararstyrka (inte bara fredsbevararstyrka, alltså) med FN-mandat.
Utvecklingen har gått vidare och på sätt och vis kan man säga att EU:s snabbinsatsstyrkor följer samma koncept.
Men snabbinsatsstyrkorna har aldrig använts på grund av en trög politisk beslutsprocess. Delvis därför har till exempel FN-operationen i Libanon – där Finland har en central roll – vuxit förbi Finlands insatser inom krishantering.
När det gäller resten, insatser där Finland har deltagit med ett tiotal eller ännu färre militära experter handlar det sällan om en avgörande insats.
Anslagen för krishantering skäras ned. Enligt vad försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) sade till MTV3 förra veckan handlar det om att noggrannare se var det är vettigt att göra en insats och att inte splittra sig på otaliga smärre uppdrag.
Sedan beror ju allt på den politiska viljan och hur riksdagen röstar. Det kan vara betydligt mer eldfängt att få riksdagen att rösta för förslaget att skicka en hel bataljon till ett krisområde i Europa än det är att skicka tio eller femton militärer till en konflikt i Afrika.
Jussi Niinistö nämnde den förestående EU-operationen i Medelhavet för att hejda flyktingströmmen från Nordafrika in i EU – om den blir av – som en möjlighet.
Att Finland böjde sig för EU:s krav i slutet av förra veckan handlar mer om att försöka lägga en tidsgräns för hur länge EU kan placera ut flyktingar i olika medlemsländer än om en utpräglad vilja att på solidarisk grund dela på bördan.
Lite av stelbent nej tack-politik, onekligen.