Dragsvik viktigt ur flera perspektiv
Det är klart att också garnisoner kan ses över med jämna mellanrum. Men en prioritet är det inte just nu.
Det är inte överraskande att det uppstår en viss oro över Dragsviks öde när Jussi Niinistö (Sannf) tar över som försvarsminister efter Carl Haglund (SFP).
Under de gångna åren har Niinistö inte särskilt aktivt tagit ställning för garnisonsomläggningen utom på ett generellt plan. Däremot har han aktivt pläderat för att Finland ska ta personminorna i användning igen, det vill säga, skriva sig fri från Ottawaavtalet.
Det kravet gick inte igenom i regeringsförhandlingarna vilket är bra. Finland brukar ju inte själv med blida ögon se på när andra länder bryter internationella avtal som de har ingått.
I intervjun för HBL (30.5) säger Jussi Niinistö att det är dags att se över om den sammansättning man kom överens om i samband med försvarsreformen är den bästa. Han vill inte ta ställning till Dragsvik men hänvisar till skrivningen i lagen om att det ska finnas ett svenskspråkigt truppförband och säger att detta ska bestå.
Placeringen vill han att försvarsmakten själv ska få avgöra och vill att kostnadseffektiviteten ska avgöra.
Det sista argumentet låter förnuftigt. Nedläggningar har nämligen också en prislapp, enligt vad försvaret påpekade före försvarsreformen. Redan detta borde vara nog som garanti för att Dragsvik ska få fortsätta.
Det är väl inte möjligt att de miljoner i anslag som försvaret nu får tillbaka så att säga, ska sättas på byggnader i stället för på förmåga?
Niinistö har förutom personminorna framhållit att det måste finnas tillräckligt med "gevär och ammunition" för alla, vilket enligt honom själv inte nu är situationen.
För byggnader handlar det om, i fall Dragsvik skulle läggas ned.
I Haglunds kommentar till Niinistöintervjun påpekar Haglund att det inte finns lediga utrymmen i Obbnäs och att bygga garnisonsbyggnader "för miljoner" vore ekonomiskt vansinne. Det är i linje med vad den byggnadsansvarige i Obbnäs sade när rykten om att Dragsvik skulle flytta till Obbnäs cirkulerade förra gången.
Det skulle åtminstone förutsätta omfattande ombyggnad och utbyggnad av existerande byggnader.
Det finns andra argument för att bevara Dragsvik. Garnisonen har redan nu en viktig roll i det nordiska försvarssamarbete. Regeringens tre stjärngossar – Juha Sipilä (C), Timo Soini (Sannf) och Alexander Stubb (Saml) lovade under förhandlingarna att samarbetet skulle utvecklas och integreras, i synnerhet gäller det planen som Carl Haglund och Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist lade fram i februari i Stockholm.
Finland måste i handling visa att linjen håller trots att nya personer tar över och inte ge anledning till uppfattas som spretig när det gäller det nordiska militära samarbetet. Det är hela regeringens ansvar.
Norden är vårt hem. Till den identiteten hör det svenska språket som är ett av de viktiga banden. Engelskan kan inte ersätta detta.
I en rapport av tre experter från Finland, Sverige och Norge i vintras och som handlade om jobb på Nordkalotten uppmanades Finland nya regering – det vill säga den vi nu har – att satsa på utbildning i det svenska språket på alla nivåer. Deras argument var uttryckligen möjligheterna för finländare att få jobb i Norge eller Sverige.
Finskspråkiga har också tidigare sökt sig till Dragsvik för att bättra på sin svenska. De har ett unikt tillfälle till detta, eftersom Nylands brigad inte bara är svenskspråkig, utan för att den ligger i en vardagsmiljö som är utpräglat svensk.
Det logiska är att ta vara på och uppmuntra unga kvinnor och män att utnyttja denna möjlighet, inte ta bort den.
Utbildningen i Dragsvik är fortfarande kostnadseffektiv. Det var faktiskt dylika argument som i högre grad bidrog till att garnisonen inte har lades ner, trots att Niinistö låter förstå att Stefan Wallins (SFP) "inblandning" när han var försvarsminister vägde tyngst.
Det är klart att omorganisering av vilken organisation som helst ibland måste ses över och vid behov ändras. Men det är svårt att se hur Finlands trovärdiga försvar kunde gagnas av att den nya försvarsministerns fokus läggs på garnisonerna när försvaret självt har önskat att materialanskaffningarna bör prioriteras.
Jussi Niinistö utmärkte sig ofta som en vettig och pragmatisk person när han var ordförande för riksdagens försvarsutskott och en person som kan böja sig för väl argumenterade åsikter. Om han fortsätter på den linjen inser han också att det inte finns någon anledning att lägga ner Dragsvik.