Soini slipper det tunga ansvaret
Portföljfördelningen var en av överraskningarna när de tre ässen presenterade vad man kommit till under två och en halv vecka.
Det blir fjorton ministrar i den nya regeringen, mot nitton i den regering som bildades för fyra år sedan. Juha Sipilä (C) får som han ville en mindre regering men kom inte ned till tolv ministrar. Centern får hela sex ministrar mot fyra var för Sannfinländarna och Samlingspartiet.
Portföljfördelningen är en överraskning. Juha Sipilä blir förstås statsminister men Timo Soini (Sannf) valde att bli utrikes- och Europaminister, inte finansminister. Den posten tar, eller får, Samlingspartiets Alexander Stubb. Enligt Juha Sipilä har passionen varit avgörande för portföljfördelningen.
Det är anmärkningsvärt att Timo Soini valde bort finansministerposten, som sedan 1990-talet har betraktats som regeringens nästviktigaste portfölj. På gårdagens presskonferens förklarade Soini enbart att hans intresse för utrikes- och Europapolitiken är välkänd.
Finansministern personifierar en stram finans- och ekonomisk politik och de dåliga nedskärningsnyheterna. Det är också finansministern som deltar i eurogruppens och Ecofins möten i Bryssel. Där fattas bland annat tunga beslut om Grekland. Nu slipper Timo Soini och Sannfinländarna förknippas med dem och de svåra nedskärningarna. Det blir inte heller lika uppenbart att Sannfinländarna har kompromissat bort sin hårda linje beträffande stödpolitiken, euron och EU. Taktiken att krama ihjäl Sannfinländarna med regeringsansvar är därmed ifrågasatt.
Ministerportföljerna blir färre och det innebär att en person i vissa fall ansvarar för två ministerier. Anmärkningsvärt är att Justitie- och arbetsministerposterna ska skötas av samma minister. Nationalspråken hör till Justitieministeriets område och i och med att det är Sannfinländarna som får den portföljen övervakas nu Finlands tvåspråkighet och språklagen av det parti som uttryckligen vill slopa den obligatoriska skolsvenskan och på andra sätt dra krokben för det svenska i Finland.
På presskonferensen betonade Alexander Stubb att regeringen värnar om tvåspråkigheten som baserar sig på grundlagen. Huruvida den nya regeringen förbinder sig vid nationalspråksstrategin är helt öppet, frågan hade inte alls diskuterats under regeringsförhandlingarna. Det är bra att regeringen Sipilä ser positivt på tvåspråkigheten, men som vi tidigare har konstaterat räcker det tyvärr inte.
Social- och hälsovårdsministeriet får också i fortsättningen två ministrar – omsorgsministern ska i framtiden heta familje- och omsorgsminister och går till Centern. Tidigare har Kristdemokraterna velat ha en särskild familjeminister och tyvärr ligger Centerns värderingar nära KD:s i familjesynen och därmed också synen på jämställdhet och jämlikhet.
Också näringsministern går till Centern, liksom kommunministern som får tilläggsnamnet reformminister. Samlingspartiet ansvarar förutom för den tunga finansministerposten också för hela undervisnings- och kulturminister där Sanni Grahn-Laasonen får ta hand om verkligt tunga nedskärningar. Ändå lovade alla tre regeringspartier inför valet att bespara utbildningen.
Nedskärningarna är som väntat många och blir verkligt hårda om det förnyade försöket att skapa ett samhällsfördrag med arbetsmarknadsparterna misslyckas. Arbetslöshetsersättningen skärs ned, men det är oklart hur och de sociala förmånernas indexhöjningar fryses som väntat. Det finns också goda nyheter om garantipensionen och barnskyddet. Regeringsprogrammet verkar ge oppositionen en hel del hjälp i försöken att skapa ett samarbete, eller rentav någon form av skuggregering.